2.6
Då var 2.6 (lätta) mil avklarade för mig (Calle) och Sofia.
Efter att ha lämnat Paddtjärn (som den lilla sjön på bilden i föregående inlägg heter) kom vi så småningom fram till Lunedet. Vi var med andra ord halvvägs. Eftersom vi kände att vi inte hade någon tid att spilla slängde vi i oss lite energi fort som ögat, för att sedan bege oss tillbaka samma väg vi kom. Skillnaden nu var alltså att allt var tvärtom. Nedförsbacke blev uppförsbacke, uppförsbacke blev nedförsbacke osv (någon Hasse Backe syntes dock inte till). Färden hemåt började med en fantastiskt lång uppförsbacke som satte både lår och vader på prov. Väl uppe öste vi på hemåt i en helt ok takt om ni frågar oss. Det ska väl även sägas att det inte var några kaxiga typer som satte sig i bilen med en djup suck kommen från botten av våra hjärtan. Men skönt var det!
Med facit i hand var det en otroligt kuperad terräng. Den kanske inte liknar de Thailändska vägarna men det var hur som helst väldigt bra träning för oss! Vi rekommenderar verkligen denna rutt för er som gillar promenader i naturen, för mer natur än detta blir det knappast!
Spotted on the way:
1 ödla.
1 hare.
6 hundar.
Ja, det var nog allt i djurväg. Inte så värst när jag tänker efter.
Här följer ett gäng bilder från dagen:
Nu sitter undertecknad på tåget som ska ta mig till Stockholm. Imorgon ska jag bege mig till den Thailändska ambassaden där det ska fixas med visum till samtliga deltagare.
Det kommer även finnas tid till att träffa massa underbara människor innan det på fredag är dags att åka hem till Karlskoga igen. Men mer om det senare!
Hej så länge!
