Solglasögon, bröllop och en viss Hans.
God kväll, kära Happy Walkanhängare!
Idag har det varit en strålande dag på alla sätt för oss. Vi började ju förvisso denna etapp en kvinna kort eftersom Sofie valt att avstå dagens etapp och morgondagens dito, men det är som det är med den saken. Det är bara att hoppas att hon känner sig fit for fight igen på tisdag!
Nog om det. Idag iaf. Den började strålande på så sätt att solen sken sådär intensivt som den gjort de senaste dagarna. Och frukost hittade vi redan efter fem minuter till allas vår stora glädje. Det som skiljer en vanlig frukost i detta land mot Sverige är det att redan då serveras lagad mat, kontra flingor och mackor som är brukligt i Sverige. Så efter lite fläsk med nudlar och ris tog vi så oss an dagens 23 km. Och vi gjorde det i rask takt ska sägas! Svetten sprutade om oss mest hela dagen och det tog inte mer än sex timmar, i sammanhanget en snabb tid, att ta oss till vår nuvarande position – Cabana Resort som ligger fem km söder om Saphli.
Under etappen hann vi även med att få reda på ännu en av Christoffers färdigheter...
Den klart roligaste och mest oväntade incidenten under dagens etapp var annars när vi formligen dansade oss in i ett mötande tåg av just dansande människor. Vi hade ingen aning om vad det var, men kände för att dansa med... Och väl inne i dansandet förstod vi också var vi hade hamnat. Ja, alla utom Evelina...
Fnissigt, tyckte vi! Och uppenbarligen de dansande eftersom de både fotade och filmade oss, samtidigt som vi gjorde samma sak med dem.
En annan, kanske ännu roligare sak, var det som väntade oss väl framme vid resorten! Eller rättare sagt – vem. För vem om inte den gode Hans Forssell, tillika Sussie Janssons man och föreståndare för barnhemmet i Muang Mai, var här för att hälsa på oss allihop! Han hade bilat enkelresan på närmare 40 mil från Phuket bara för att hänga med oss några timmar och sedan bila hem igen. Calle visste om det och hade lyckats hålla tyst om det hela, men för oss andra var det en överraskning! För tjejerna var det ett kärt återseende och för Christoffer ett första möte med den pratglada och rakt igenom älskvärde mannen. Tiden rusade iväg som den så lätt gör i umgänge med folk man tycker om och tyvärr blev det alldeles för tidigt dags för Hasse att rulla hemåt igen. Men om vi har tur kommer han komma att hälsa på oss innan Phuket igen!
Hans erbjöd sig också att ta med Sofie i bilen till Phuket, men glädjande nog valde hon att åtminstone ge promenaden och knät en chans till innan hon helt ger upp hoppet!
Imorgon knallar vi vidare mot Cesar Paradise Hotel i Tha Yang där vi också ämnar ha en vilodag på måndag. Kläder behöver återigen (VERKLIGEN) tvättas, fötter luftas och brännor jämnas ut. Ni känner till hur det funkar nu.
Men först ska vi som sagt ta oss till Tha Yang. Resten tar vi då.
Vi hörs!
