Gårdagen.

Hej på er, vänner, bekanta, familj och främlingar!

Nu har stegen tagit oss halvvägs på äventyret som kommit att stavas Happy Walk. Vi har anlänt till Pak Khlong och milvisaren visar strax över 45. Galet, egentligen! Det har gått relativt smärtfritt än så länge då mindre krämpor och besvär såsom skav, ömma muskler och leder faktiskt inte räknas.

Men vi börjar med gårdagen. Den tog sin start i Phong Prasat där vi lämnade vår lilla resort där vi bodde billigt och bra, om än inte vid havet denna gång. Molnen var där de skulle och av rätt kulör. Lite jämngrå sådär som ni vid det här laget vet att vi föredrar. Men säg den lycka som varar... Solen tittade fram och genast höjdes kroppstemperaturen och utomhusditon med x antal grader. Man kan ju tycka att man borde föredra den stora, härliga solen. Men i de här sammanhanget är det helt klart att föredra en mer lagom temperatur då det är betydligt behagligare att knalla milen i.

Vi har en liten rolig anekdot från denna dag vi gärna delar med oss av. Eller en rolig man: Bananmannen. För vid ett av Happy Walks energipåfyllningsstopp satt han där på en bänk i sin gröna mössa och verkade minst sagt överlycklig över vår ankomst. Med stora skratt, yviga gester och på enbart thailändska försökte han förmedla vad han tyckte om oss, om solen och att vi borde få i oss bananer. Christoffer tog då diskussionen och svarade på svenska och trots att ingen av de båda förstod vad den andra sa, uppstod en slags konversation de två emellan och likaså ett tycke, varpå mannen tyckte att de skulle ta ett kort ihop. Så, så fick det bli! Även om det där kortet blev kanske fyra fem stycken. Bananerna smakade bra och han vinkade oss hejdå när så vår vandring fortsatte söderut och mot dagens slutmål – Bang Bun. Dit tog vi oss dock inte helt till fots, utan fick skjuts den sista biten av en glad, men kanske något överförfriskad thailändare, allt för att idag fortsätta från nyss nämnda punkt.

I Bang Bun umgicks vi med hundar och barn, åt gott och tjejerna fick det stora nöjet att påkalla hotellpersonalens uppmärksamhet eftersom en välkomstkommité bestående av en alldeles för stor spindel fann att finna i deras rum.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0