Etapp 23.
Jag sitter faktiskt utomhus och lyssnar på syrsor, grodor, tuppar och säkert diverse andra djur som dels bildar en kör av läten, men samtidigt har något slags tävling om vem som kan låta mest. Jag tror faktiskt syrsorna vinner på poäng eftersom de verkar vara ihärdigast. Tupparna däremot vek ner sig ganska snabbt.
Det var en, i sammanhanget, ganska tråkig 23:e etapp som erbjöds de fyra, i Sofies frånvaro, Happy Walkarna. Förvisso föranleddes den av något som inte kan klassas som annat än en riktig kvalitetsfrukost, men inte ens det kunde kompensera för åtminstone tre skallar som inget hellre ville än att komma fram. Det artade sig i en tämligen osocial etapp man gick och lyssnade på musik, försökte tänka och tvinga bort diverse smärtor och krämpor och var för sig själv. Calle var för sig själv han också, om än utan musik eftersom han som bekant gav sig iPhone ett oplanerat långbad på väg mot Thap Sakae.
Det ångrade han nog lite idag.
Vi gick på i riktigt bra takt och såg ut att komma fram till vårt mål redan vid lunchtid. Men där, precis i slutet OCH utan lunch i våra magar började eländet. Ett elände som genererade i att vi gick åt fel håll i kanske några hundra meter innan vi vände om och kom rätt. Så det ska sägas att det faktiskt inte alls var så farligt, men när energinivån var längs med fotsulorna kändes som snudd på världens ände. Men det var det ju såklart inte. Och när vi väl fått duscha och äta lite mat kändes så allt bra igen.
Vi är i Tha Yang och kommer så vara även imorgon då en efterlängtad, behövlig och välförtjänt vilodag står på schemat. Kläder har redan tvättats och det till ett löjligt lågt pris, samt att Evelina tom kostat på sig att shoppa ett nytt linne dagen till ära. Det där vita, som numer är gröngult av svett och annat konstigt, ansåg hon hade gjort sitt och behövde ersättas med ett nytt. Sagt och gjort.
Det har även ätits pizza och glass under ännu en såndär kväll där vi unnat oss saker eftersom ”vi faktiskt är värda det” som är så populärt att säga inom gruppen.
De andra drönarna i gänget ligger och sover sen flera timmar tillbaks medan jag, Christoffer, fick kontorstjänsten. Men det är bara kul! Vet att ni är ett gäng där hemma som läser dessa rader och fascineras och imponeras, medan vi själva mest har roligt och ser fram emot att ta hela det här projektet i mål!
I morgon ligger vi på stranden och tar en glass. För det är vi värda.
