En magisk dag.

Så är vi då i mål. Det är lite mindre än ett dygn sedan vi passerade innanför grinden till barnhemmet i Muang Mai, men man har fortfarande inte riktigt förstått vad vi har åstadkommit. Hur många hjärtan vi har berört.


Det var fyra nervösa själar som lämnade det sista gemensamma boendet vid halv niotiden på morgonen. Fjärilar flaxade hejvilt i magar som pirrade som aldrig förr. Vi bytte om till våra promenadoutfits, satte på oss de stinkande ryggsäckarna och tog sats mot vad som komma skulle.


Tre kilometer senare fann vi oss så framför gångbron till Phuket. På oss hade vi våra specialdesignade målgångslinnen och t-shirts som Arena reklam sponsrat oss med. Startdatum, målgångsdatum och Happy Walkloggan. Stora leenden, spritt i benen och känslorna utanpå kropparna. Vi kramades, high-fiveade och tog sats. Och efter några minuter såg vi dem. Alla barn, vänner, familjemedlemmar, volontärer och såna som bara ville gratulera oss. Vi ropade ut vår glädje för fulla halsar och mötte upp dem. Barnen kom springande emot oss och hoppade upp i Calles armar och famn i något som var hämtat ur en film. Ett kärt återseende både för honom och barnen, för oss andra ett första möte. Mer kramar. Tårar. Gruppbilder. Och massor av grattis och ryggdunkningar.


 Nu var det ju dock så att vi faktiskt inte var i mål än. Nästan två mil återstod så det var bara att knalla  vidare. Och det gjorde vi gemensamt. Allihop tog vi oss några kilometer tillsammans i stilla mak, innan Happy Walkarna, men också med dagens gästvandrare, Lisa och Hans, tog oss återstod av distansen till barnhemmet. Och väl framme där gjorde vi om proceduren med hurrarop, kramar och tårar. Man hade till och med spänt upp ett målsnöre som vi korsade tillsammans och samtidigt och därmed avslutade den 900 km glada promenaden.


 Blommor, presenter hemifrån och ett försök att greppa vad vi egentligen gjort. Det känns förstås alldeles fantastiskt, men att verkligen kunna förstå att  vi klarat av det och vad vi faktiskt utsatt oss för för att kunna klara av det har inte gått in än.


 Det får ta den tid det tar. Hans (som driver barnhemmet tillsammans med Sussie ifall någon missat det) frågade oss gång på gång om vi kunnat ta in det. Och hur det kändes. Men man fick lika ofta svara nej. Och att det kändes sjukt bra, men samtidigt konstigt. En liten slags tomhet.


 Vi har fått låna ett hus av fantastiska Thomas Gjörling och hans familj där vi duschade och gjorde oss fina inför vad som skulle komma att bli en väldigt trevlig kväll! För när vi återsamlades på barnhemmet väntade en riktig festmåltid med pommes, pizza, sushi, klibbris, köttbullar, korv, kycklingben, frukt och allt vad det var! Och för ett hungrigt Happy Walkgäng med vänner var det precis vad vi behövde. Och som om inte det var nog arrangerades det disco, limbodans och fiskdamm under kvällen där skratt och leenden syntes på allt och alla.


 

En helt magisk dag och kväll avslutades sedan några mil bort där det var lite barnförbjudna saker i glasen, men fortfarande med leenden och skratt som de primära inslagen.


 

Happy Walk är över. Iaf själva promenerandet. Fyra av fem tog sig i mål och jag måste säga att jag är väldigt imponerad över mina vänner! Över oss allihop. Ni som följt oss vet att prövningarna varit många och hårda, men med god disciplin, en härlig kämparmentalitet och en enorm vilja har vi klarat av det. Sen när det verkligen sjunkit in att vi har klarat det, det återstår att se!



 Återigen ett stort tack till alla er som funnits där vid vår sida. Ni kanske inte har varit där fysiskt, men varenda liten hälsning, lyckoönskning, komplimang, gillanden på Facebook... Allt, har varit en extra push för oss. Fått oss att ta i ännu hårdare och visa att vi kan, ska och vill klara av det. Vilket vi ju bevisligen också gjorde.



 Om du är en av alla de underbara själar som valt att skänka en slant till Happy Child har du nog fått ett mejl från oss nu. Kolla in det! Och är du en av de som hade tänkt skänka, men inte riktigt fick fingrarna ur, är det självklart inte för sent än. Happy Child och barnhemmet lever vidare, även om Happy Walk har vandrat färdigt. Alla information om hur man går tillväga för att skänka pengar finns på www.happywalk.se!


 


Tack för allt! Vi hörs snart igen med ytterligare efterspel, eftertankar och andra eftergrejer.



Kommentarer
Postat av: Emma Tervo

Alltså.. wow. Jag kan inte riktigt sätta ord på hur fantastiska ni är som har klarat av det här. Dom räcker inte riktigt till.. så jag lämnar det där, med ett enkelt Wow!

2011-12-18 @ 16:58:33
Postat av: Anonym

2011-12-19 @ 21:31:13
Postat av: Mikael Ek

GRATTIS!!!...eller vad man nu säger.

Fantastiskt är ju bara förnamnet för vad vi tagit Er för. Sitter hemma i Svedala med ett lättare snötäcke som täcker marken & låter mig imponeras av Er goa härliga ungdomar.

Tack för Ert engagemang, Era uppdateringar på blogg (underbart kul att följa) och all glädje Ni spridit alldeles bortsett från den enorma summa penningar Ni lyckats att håva in.

Min djupaste respekt till Er alla.

Go Jul nu o Happi Nju Jeer.......

2011-12-21 @ 08:44:26
Postat av: Sofie & Hanna

Grattis, ni är fantastiska och stora inspiraionskällor för oss! Tusen tack för att vi har fått följa med er på er fantastiska resa! :)



God Jul och Gott nytt år! :)

Kram Sofie & Hanna

2011-12-26 @ 09:22:26
URL: http://projecttsunami.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0