Äntligen vid kusten.
Idag har Happy Walk-gänget lämnat Meuang Phetchaburi och gått först genom staden, för att sedan fortsätta på världens kanske längsta raksträcka. Ja, om man bortser från en liten, liten vänstersväng där någonstans i mitten.
För annars var det raksträcka med en horisont bestående av den fortgående raksträckan. Och hur mycket man än gick kändes det som att man knappt tog sig framåt. Man fick kolla åt sidan helt enkelt för att påminna sig om att man faktiskt gjorde det. Inte mindre än två mil och 28 000 steg såhär dagen efter tremilaren till just nämnda Meuang Phetchaburi. Och här vi nu i staden vid havet - Hat Chao Samran.
Ett geymtligt litet ställe vad det verkar med en fin strand där grabbarna var och tog sig ett dopp i havet kort efter ankomst. Ett välförtjänt dopp ska tilläggas. Mat har spisats under kvällen där Eve och Sofia inte var riktigt nöjda... Av någon anledning tycker de om sitt kött mycket bättre färdigstekt än halvt som var fallet just denna kväll.
Annars har det varit en rolig dag. Det var förvisso en otroligt rak väg, men det vi såg vid sidan av oss var desto häftigare med otrolig natur. Även ett möte med fem friska och energiska damer som bjöd på vatten, fixade ett lunchställe, samt grejade vårt hotell bär vi med oss på det där speciella stället i hjärtat tillsammans med andra färgstarka profiler vi träffat under de här sju dagarnas vandring.
Vad gäller imorgon är det inte vilken dag som helst - nej, det är nämligen dags för Happy Walks första vilodag. Kroppar behöver behandlas, kläder behöver tvättas och brännor behöver jämnas ut. Så lika behövligt som välförtjänt tänker vi ta en dag här i Hat Chao Samran och bara götta oss!
Vad gäller uppladdning av bilder och filmer är det samma dilemma som alltid - värdelös uppkoppling. Men här ovan fick vi iaf med några utav de flertalet bilder vi egentligen försökte ladda upp... Alltid något!
