Kaeng Khiao Wan
Är det något jag längtar till, förutom denna storartade promenad vi snart kommer att begynna, så är det den fantastiska thaimaten!
Föreställ dig ett pittoreskt, inte sällan mobilt, litet kök inne i ett skjul, längs med vägkanten eller vid strandpromenaden. Färgglada plaststolar och ihopfällbara bord dukar upp måltiden som smakar precis som man föreställer sig att himlen ser ut. Smaker från naturens alla gömmor trollas fram i fantastiska måltider med lekfulla namn som Som Tam (papayasallad), Phad Thai (stekta risnudlar) och Kaeng Khiao Wan (Grön curry med kyckling). Det bildas en frontalkrock i hjärnan. Hur kan sådan okomplicerad utrustning skapa sådan fantastisk mat? Hur kan det finnas en liten mästerkock i alla thailändare? Jag blir lika hänförd varje gång och har försökt att uppnå något som mäter sig med deras mat, men det går inte att komma i närheten. Som tur är räcker det med ett resultat som endast uppnår hälften av den storhet som dessa fantastiska rätter innebär för att jag ska bli nöjd här hemma, så därför slängde jag ihop ett storkok av just Kaeng Khiao Wan idag (Sofias egna version såklart), som ett plåster på såren och en avledande löpning. Arroy! (Gott!)
Föreställ dig ett pittoreskt, inte sällan mobilt, litet kök inne i ett skjul, längs med vägkanten eller vid strandpromenaden. Färgglada plaststolar och ihopfällbara bord dukar upp måltiden som smakar precis som man föreställer sig att himlen ser ut. Smaker från naturens alla gömmor trollas fram i fantastiska måltider med lekfulla namn som Som Tam (papayasallad), Phad Thai (stekta risnudlar) och Kaeng Khiao Wan (Grön curry med kyckling). Det bildas en frontalkrock i hjärnan. Hur kan sådan okomplicerad utrustning skapa sådan fantastisk mat? Hur kan det finnas en liten mästerkock i alla thailändare? Jag blir lika hänförd varje gång och har försökt att uppnå något som mäter sig med deras mat, men det går inte att komma i närheten. Som tur är räcker det med ett resultat som endast uppnår hälften av den storhet som dessa fantastiska rätter innebär för att jag ska bli nöjd här hemma, så därför slängde jag ihop ett storkok av just Kaeng Khiao Wan idag (Sofias egna version såklart), som ett plåster på såren och en avledande löpning. Arroy! (Gott!)
Kommentarer
Trackback
