happywalk

Vi kan väl säga som så att det hela inte riktigt började som vi hade tänkt oss.

Vi hann komma ungefär två-tre hundra meter in på vår kära promenad innan hjälpsamme thai #1 vänligt förklarade för oss att vi minsann inte alls kunde gå där vi visade att vi ville gå på kartan. Anledningen stavades, förstås, översvämningar och han visade sig ha helt rätt. För på turiscentret sa de samma sak. Enda sättet att ta oss till vår första destination, som fortfarande var inom Bangkok ska tilläggas, var med hjälp av taxi.

Så så fick det bli.

Men därefter knallade vi iväg cirkus 18000 steg innan vi stannade utanför vad som föreföll vara en däckbutik för att vila och ta lite vatten. En man kom fram till oss och undrade stilla vad vi hade för oss. Calle tog då fram en lapp på thailändska som förklarar vad vi gör och varför. Så när vi frågade honom var det fanns hotell och liknande i närheten, tyckte han kort och gott att vi skulle sova ovanför hans butik. Gratis. Kör i vind sa vi och blev visade till ett jätterum där vi alla fick mer än nog med plats för både prylar, kroppar och sömn. Tyvärr dock utan Evelinas skor eftersom dessa blivit stulna tidigare på dagen... Något hade sonika lyckats rycka av dem från hennes ryggsäck i ett obevakat ögonblick. Sorligt, men sant.

Vi bestämde i samma veva att vi skulle åka och äta med mannen, som vi fortfarande inte hade koll på namnet på, senare på kvällen. Sagt och gjort. Han tog oss till en trevlig liten restaurang där det kom fram att hans namn var Sorthan, eller skjortan på svensk-finska. Vår alldeles egna favoritskjorta, minst sagt!

När maten väl var uppäten och vi tänkte bjuda Skjortan med tanke på hans gästfrihet, överrumplade han oss med att prompt vägra bli bjuden - utan bjöd oss andra istället! Vilken man! Vi inhandlade lite förnödenheter till en kväll som avslutades med film och sen sänggång strax efter 21...

Imorse när vi så skulle knalla iväg på vår andra etapp stod han där igen. Denna gång med ett varsitt paket mjölk. Då ska det därtill tilläggas att han dagen innan också fixade med äpplen och vatten. Så det var med varma hjärtan vi lämnade denna man som dels välkomnade oss fem främlingar in i sitt hem, men också därtill bjöd på mat och leenden som vi alla kommer bära med oss som ett fint minne i livet.

Tidigt uppe var vi denna andra dag. Och rejält utvilade. Och vi kände ganska tidigt att det vore trevligt att inte gå så mycket efter stora motorvägen som vi gjorde dagen innan och valde därför en mindre dito. Ett lyckat val upplevelsemässigt kom det att visa sig, men vi kan väl ganska lugnt påstå att det var en omväg. Dagens slutmål, där jag nu sitter i skriver är inget mindre än Samut Sakhon.

Och något man lugnt kan påstå är att vi väcker uppmärksamhet bland lokalbefolkningen. Det tutas, vinkas, ropas och hejas från ungt till gammalt och från man till kvinna. Det känns spontant som att man inte ser västerlänningar här alltför ofta och speciellt inte fem ungdomar med stora ryggsäckar. Men det är bara kul och vi vinkar och hejar tillbaks efter bästa förmåga!

Dagens etapp bjöd på duktig värme. Vi fick stanna ofta för vätske och vilopauser då det inte är någon dans att vandra under dessa villkor. Men humöret var efter förutsättningarna bra och det är någonstans bara att vänja sig. Det lär komma än värre dagar än denna.

Två minnen har etsat sig fast från denna dag. Dels från den trevliga lunchen med de glada damerna som var väldigt fascinerade av oss där också Evelina fick den stora äran att vara först med att besöka en toalett som bara var ett hål i backen... V kommer även minnas mötet med Yan, en ung företagare i Samut Sakhon som tog på sig att guida oss till ett riktigt fint hotell där vi nu huserar. Om en timme cirka ska vi ut och käka med honom vilket vi alla ser fram emot mycket!

Och här är vi nu. Och det som slår mig och jag hört mycket om innan, är hur otroligt tillmötesgående, vänliga och hjälpsamma alla är. Även om man inte behärskar engelska, så gör verkligen allt och alla allt de kan för att hjälpa oss. Man blir alldeles sådär "åh:ig" över hur snälla och söta man är mot oss främlingar.