happywalk

Vi vill passa på att tacka alla som hjälpt oss på ett eller annat vis och som gjort denna resa genomförbar.

Allt från värmande ord, en klapp på axeln,  till att ha skänkt en slant till barnhemmet i Muang Mai. Utan er hade vi aldrig klarat av detta. Ni är så många vänliga själar att vi inte kan skriva upp er utan att glömma någon. Men ni vet alla vilka ni är.

Vi vill ändå rikta några speciella tack till vissa personer som gjort det där lilla extra.

Tack till Susanne Bodin (Evelinas mamma) som varit otroligt stöttande och engagerad i detta projekt. Hon har även spridit ordet om Happy Walk vidare till väldigt många människor där ute (hela vägen till Norrland faktiskt).

Tack till Susanne Janson och Hans Forssell som hjälpt oss med rent praktiska saker, samt kommit med idéer ända från Thailand. Allt för att Happy Walk skulle bli så bra som möjligt.

Tack till Pialill Ring i Karlskoga som kommit med många värdefulla tips och idéer samt låtit oss sprida ordet om Happy Walk vidare genom att bland annat bjuda in oss på olika möten där vi berättat om projektet och på så sätt fått in mer pengar.

Tack till Eva Pettersson (kassör inom stiftelsen Happy Child) som i skrivande stund håller stenkoll på alla donationer som kommer in till Happy Walk.

Sist men inte minst vill vi tacka alla Er som valt att skänka pengar till Happy Walk.



Då vi haft strul med bland annat mailutskicket till alla er som åtagit sig att skänka pengar kommer därför informationen om hur man går tillväga även här:

Pengarna sätts in på Happy Childs bankgironummer: 5330-6585.

Viktigt: Märk inbetalningen med Ert namn/företagsnamn, samt med texten ”Happy Walk”. Detta för att vi lättare ska kunna se exakt hur mycket pengar projektet faktiskt drog in till barnhemmet.


Återigen, stort tack till alla er där ute!

Mvh Happy Walk med flera.

Så är vi då i mål. Det är lite mindre än ett dygn sedan vi passerade innanför grinden till barnhemmet i Muang Mai, men man har fortfarande inte riktigt förstått vad vi har åstadkommit. Hur många hjärtan vi har berört.

Det var fyra nervösa själar som lämnade det sista gemensamma boendet vid halv niotiden på morgonen. Fjärilar flaxade hejvilt i magar som pirrade som aldrig förr. Vi bytte om till våra promenadoutfits, satte på oss de stinkande ryggsäckarna och tog sats mot vad som komma skulle.

Tre kilometer senare fann vi oss så framför gångbron till Phuket. På oss hade vi våra specialdesignade målgångslinnen och t-shirts som Arena reklam sponsrat oss med. Startdatum, målgångsdatum och Happy Walkloggan. Stora leenden, spritt i benen och känslorna utanpå kropparna. Vi kramades, high-fiveade och tog sats. Och efter några minuter såg vi dem. Alla barn, vänner, familjemedlemmar, volontärer och såna som bara ville gratulera oss. Vi ropade ut vår glädje för fulla halsar och mötte upp dem. Barnen kom springande emot oss och hoppade upp i Calles armar och famn i något som var hämtat ur en film. Ett kärt återseende både för honom och barnen, för oss andra ett första möte. Mer kramar. Tårar. Gruppbilder. Och massor av grattis och ryggdunkningar.

 Nu var det ju dock så att vi faktiskt inte var i mål än. Nästan två mil återstod så det var bara att knalla  vidare. Och det gjorde vi gemensamt. Allihop tog vi oss några kilometer tillsammans i stilla mak, innan Happy Walkarna, men också med dagens gästvandrare, Lisa och Hans, tog oss återstod av distansen till barnhemmet. Och väl framme där gjorde vi om proceduren med hurrarop, kramar och tårar. Man hade till och med spänt upp ett målsnöre som vi korsade tillsammans och samtidigt och därmed avslutade den 900 km glada promenaden.

 Blommor, presenter hemifrån och ett försök att greppa vad vi egentligen gjort. Det känns förstås alldeles fantastiskt, men att verkligen kunna förstå att  vi klarat av det och vad vi faktiskt utsatt oss för för att kunna klara av det har inte gått in än.

 Det får ta den tid det tar. Hans (som driver barnhemmet tillsammans med Sussie ifall någon missat det) frågade oss gång på gång om vi kunnat ta in det. Och hur det kändes. Men man fick lika ofta svara nej. Och att det kändes sjukt bra, men samtidigt konstigt. En liten slags tomhet.

 Vi har fått låna ett hus av fantastiska Thomas Gjörling och hans familj där vi duschade och gjorde oss fina inför vad som skulle komma att bli en väldigt trevlig kväll! För när vi återsamlades på barnhemmet väntade en riktig festmåltid med pommes, pizza, sushi, klibbris, köttbullar, korv, kycklingben, frukt och allt vad det var! Och för ett hungrigt Happy Walkgäng med vänner var det precis vad vi behövde. Och som om inte det var nog arrangerades det disco, limbodans och fiskdamm under kvällen där skratt och leenden syntes på allt och alla.

En helt magisk dag och kväll avslutades sedan några mil bort där det var lite barnförbjudna saker i glasen, men fortfarande med leenden och skratt som de primära inslagen.

 

Happy Walk är över. Iaf själva promenerandet. Fyra av fem tog sig i mål och jag måste säga att jag är väldigt imponerad över mina vänner! Över oss allihop. Ni som följt oss vet att prövningarna varit många och hårda, men med god disciplin, en härlig kämparmentalitet och en enorm vilja har vi klarat av det. Sen när det verkligen sjunkit in att vi har klarat det, det återstår att se!

 Återigen ett stort tack till alla er som funnits där vid vår sida. Ni kanske inte har varit där fysiskt, men varenda liten hälsning, lyckoönskning, komplimang, gillanden på Facebook... Allt, har varit en extra push för oss. Fått oss att ta i ännu hårdare och visa att vi kan, ska och vill klara av det. Vilket vi ju bevisligen också gjorde.

 Om du är en av alla de underbara själar som valt att skänka en slant till Happy Child har du nog fått ett mejl från oss nu. Kolla in det! Och är du en av de som hade tänkt skänka, men inte riktigt fick fingrarna ur, är det självklart inte för sent än. Happy Child och barnhemmet lever vidare, även om Happy Walk har vandrat färdigt. Alla information om hur man går tillväga för att skänka pengar finns på www.happywalk.se!

Tack för allt! Vi hörs snart igen med ytterligare efterspel, eftertankar och andra eftergrejer.

Förväntningar, förhoppningar och massa andra ord med för före.

Det är dagen före dagen och det handlar det inte om julafton. Det är dagen, ganska exakt dygnet, innan vi vandrar innanför grindarna på barnhemmet i Muang Mai efter sammanlagt 45 dagar och 900 km med promenerande. 

Det har varit blod, svett, skav, tårar, sveda och värk, men också skratt, glädje, kamratskap, äventyret, känslan av att göra något gott och fint för någon annan och en stor dos kärlek i en såndär skön mix att det positiva med stor marginal utmanövrerat det negativa.

Och nu när vi allesammans står på tröskeln till målgång är det med en stor hög eufori och glädje vi gör det, men också, iaf i mitt fall,  med ett visst vemod. Vi har haft det fantastiskt och kommer verkligen njuta av att vara framme och i mål, men jag personligen kommer att sakna allt som varit kärnan i Happy Walk.

Jag kommer sakna våra gemensamma måltider. Och att varje dag mötas av någon eller något helt otippat som förgyllt just den dagen. Den där givmilda människan, den där utsikten eller kanske den där helt fantastiska eller roliga växten. Och stunderna när vi vandrat klart och bara umgåtts och skrattat ännu mer. Vi har fått band och interna skämt som sent, om någonsin, kommer klinga ut. Och precis som jag skrev om i ett annat inlägg kommer jag sakna att jaga målet. För snart är vi ju där. Snart har vi rott det i hamn. 

Men där en dröm tar slut, tar också någon annan sin början. Det är en tröst.

Vi har fotat, filmat och skrivit. Och tillsammans med minnen som inte kan förklaras, visas på bild eller skrivas ner om kommer allt det här alltid ligga mig otroligt varmt om hjärtat som något av det bästa jag gjort i mitt liv. Och ovanpå allt har vi dragit in nästan en kvarts miljon kronor till barnhemmet. Det är faktiskt helt galet mycket pengar och vi som gjort det är ju verkligen bara vanligt folk. Några kompisar från en liten stad i Sveriges mitt som ville kombinera ett äventyr med välgörenhet. Och som visade att det går om man verkligen försöker och vill.

Kan vi, kan alla.

Sen kommer också alla lärdomar från resan. Lärdomarna från det fantastiska folk vi haft att göra med här; thailändarna. Jag lovar att jag inte överdriver när vi mötts av över tusentals leenden, hejarop, tutningar och nyfikna blickar när vi vandrat vägarna fram. Och vi har träffat så givmilda själar att ens hjärta smält både en, två och flera gånger. I det här landet verkar det som att man lärt sig att ett leende, en utsträckt hand och att dela med sig av det man har, hur lite det än må vara, är värt mycket mer än att ha en massa saker för sig själv.

Det thailändska folket har fått mig att vilja bli en bättre människa.

Det är inte vad man har i handen, utan vad man har i sitt hjärta som är det viktigaste.

Det kommer jag bära med mig hela mitt liv.

Efter 20 friska kilometer idag kan vi ganska latt och lika logiskt konstatera att vi ar exakt sa mycket narmare vart mal. Och de farhagor vi hade angaende Sofias valbefinnande visade sig vara ogrundade da hon var piggare an pa flera dagar och klarade av etappen minst lika latt som vi andra!

Det har var den 41:a etappen i sammanhanget och tog oss fran Ban Lam Kaen till en halvmil hitom Thai Muang. Det var en varm och vacker sadan. Och vi fick rentav ett bidrag langs vagen av ett nyfiket thaipar som gillade det vi gjorde och slangde pa oss 100 baht! Alltid lika roligt med spontana bidrag.

Annu ett sadant som vi glomt att beratta om var ju haromkvallen nar Christoffer och Calle sprang in i en fd arbetskamrat till den forstnamnda, namligen Anders fran Karlskoga och hans flickvan Anna. De lamnade ett bidrag pa 1000 baht och onskade oss lycka till. Som karlskoging ar man van att alltid traffa nagon man kanner varan pa jorden man befinner sig, sa egentligen borde man val inte blivit forvanad over att traffa nagon man kande, men se det blev vi iaf... Fast pa ett positivt vis!

Vi kan aven konstatera att Christoffer idag fick motta ett hundbett. Eller iaf ett forsok. For den lilla golvmoppen till hund som bodde vid dagens hotell forsokte fa sig en tugga av hans hand, men det blev bara ett litet nafs dar det inte ens var nara till blodutgjutelse. Helt oprovocerat kan tillaggas. Roligast var det nar Christoffer skulle forklara att det hela gatt bra till hundens agarinna med kommentaren"It's lugnt."

Det blir inte alltid som man tankt sig.

Just nu sitter Christoffer och Calle pa ett internetcafe i namnda Thai Muang och vi tog oss hit genom att lifta. Inget nytt i det, men fordonet var av ny variant...





Rykten gor gallande att tjejerna liftade sig in pa en vespa de med. Dar lekte de dock thailandsk familj och trangde ihop sig tre stycken pa satet. Alla satt ar bra utom de daliga och har i det glada Thailand lever man verkligen efter begreppet "Finns det hjarterum finns det stjarterum"! Och hjarta, det ar nagot som, om det nu gar att saga sa, som finns i overflod i detta underbara land!

Imorgon blir det en riktig kortpromenad. Bara sju kilometer ska vi ta oss och da ar det staden vi ar i nu, Thai Muang, som ar slutstation.

Hors snart igen!  

Vi kan nu med otrolig glädje i rösten berätta att vi passerat 1 000 000 bath i insamlade pengar!
Tack alla ni som hittills åtagit er att skänka pengar till Happy Walk. Ni har (som vi sagt så många gånger förr) gett oss fantastiskt mycket energi som hjälpt oss längst vägen. Utan detta bränsle hade vi inte kommit dit vi nu är. Var så säkra.

Det har den senaste tiden kommit in en hel del bidragsgivare. Här kommer ett stort tack till:

Sara Tholsson, Monica Flood & Göran Palmquist, familjen Sundh från Karlskoga, familjen Rådberg-Erkisson från Degerfors, familjen Nilsson från Karlskoga, Familjen Lundblad från Karlskoga, Ann-Sofie, Lars på No Pain Massage, Margareta Henriksson, Karlskoga kommun, Lena & Sture Green, Daniel Schwerin, familjen Andersson från Lindesberg, Stefan Drugge, familjen Renemark - Gregorioff, Susanne Janson & Hans Forssell, familjen Wikström, Fredrik Jessen, Ingegerd Hellsing, familjen Björling, Nils, Mats & Anette Östling, familjen Ekman/Paradise Wedding, Jan & Marie-Louise Wikström, Anders Wollgård, Jessica Allansson, Emanuel Raptis samt personalen i Team 1 & Team 2 på Recipharm Karlskoga. 

TACK säger vi i Happy Walk!

Som ni kan se har vi lojligt lite kvar att promenera. Narmare bestamt 10 mil.

Fantastiskt!

Hej igen, alla lasare!

Det har slagit oss nu har otroligt nara vi faktiskt ar. Hur lite det ar kvar. Och det kanns sa fantastiskt roligt, men samtidigt lite overkligt. Det har har ju anda nagonstans varit var vardag de senaste sju veckorna och att snart ta den har drommen i mal kanns… Konstigt! Det ar svart att forhalla sig till att man faktiskt snart ska uppfylla en drom som man haft under nastan ett ar. Vi har all tid med planering, moten, samtal, mejl och allt vad det varit. Och vi har promenaden i sig med bloggande, skavsar, omma leder, stekande sol, svett, regniga dagar, tidiga mornar, fantastiska manniskor och plaster och kamratskapen oss emellan i gruppen. Alla skratt och alla varma hjartan. Allt som tillsammans utgjort Happy Walk anno 2011. Allt med Muang Mai, barnen och barnhemmet i fokus, men ocksa som nagot slags avlagsen horisont hela tiden.

Den dar drommen.

Men snart ar vi dar. Snart kommer vi visa att det gar. Att det gick. Snart kommer vi korsa gangbron till Phuket och darefter ta oss de sista 16 kilometrarna till barnhemmet och malgangen. Festen, gladjen och karleken.

Hur allt blir efterat kan ju ingen veta. Hur man kommer kanna och tanka kring vad vi varit med om och vad vi nagonstans faktiskt astakommit. Det kan ju bara tiden utvisa som klyschan sager, men da vi diskuterat det i gruppen ar vi ganska overens om att det nog kommer ta ett tag innan allt sjunkit in. Innan vi fattar vad vi dels egentligen gav oss in i, men ocksa att vi faktiskt rodde det i hamn.

Visst, det ar efter dagens 36:e etapp, forvisso fortfarande 12 mil kvar att vandra. Men det kommer vara de 12 lattaste milen pa hela promenaden och vi har gott om tid pa oss att klara det. Den 17:e december ska vi anlanda till barnhemmet. Om elva dagar. Det klarar vi latt!

Vi har levt i en drom och ska leva i den atminstone nagra veckor till. Tack alla ni som stottat, pushat, hejat, donerat och pa ett eller annat satt bidragit till Happy Walk och dess syfte. Det ar ni som givit oss den dar extra inspirationen de stunder vi haft det som tyngst. Snart kommer drommen bli sann och det har varit ett rent noje och ett minne for livet for oss alla att vara deltagare i det har projektet.

Kul att ni velat folja med oss!
Har kommer som avslutning pa dagens inlagg lite bilder fran dagens etapp.

Under dagens etapp, som var precis lika vacker som gardagens, fick vi ateruppliva en gammal kar Happy Walkmedlem som tyvarr fick lamna alldeles for tidigt, Sofie. Denna gang i en annan skepnad da hon nu helt klart hade tatare kroppsbeharing samt ett par extra ben till forfogande. Jag pratar ju givetvis om en hund. Men hunden paminde oss en hel del om Sofie. Hon kissade mycket, lyssnade lite daligt ibland nar det fanns mer intressanta saker att lyssna pa (musik oftast), haltade och var valdigt sallskaplig. Dessvarre ar ju Sofie hundradd och det visade sig att aven denna version av Sofie skulle vara det, sa efter nagra hotfulla skall fran ett gang fyrbena filurer vande sig den hariga Sofie om och lamnade oss for dagen. Men vi ses ju snart igen Sofie, vi saknar dig!

I ovrigt gar inte denna etapp till historien som en av de markvardigaste rutterna direkt, men det var en otroligt trevlig start pa veckan med perfekt molnvader, latta ryggsackar (da vi kunde lamna kvar lite skrot pa hotellrummet for dagen), snabba ben och en god Khao Pad Kai (stekt ris med kyckling) till lunch. Inte ens 14 mil har vi kvar att avverka till malet, och utan att ta ut nagon seger i forskott langtar vi alla helt lojligt mycket till den dag vi springer och moter upp alla fantastiska sjalar pa barnhemmet! Utomstaende hade nog tyckt att vi later som repiga skivor som hakar upp sig alldeles for mycket pa detta sa mycket som vi pratar om det hela dagarna, men tank dig sjalv att en 9 manader lang drom snart blir verklighet, det ar inte helt utan att man blir sentimental och repig.

Forresten, en fagel har viskat i mitt ora att det snart ar dags for Happy Walk att ga i mal, sa har ni tankt att kanske skanka en liten donation eller tva ar det hog tid att gora det snart. Hur skanker du pengar? Sahar!

God kväll, alla andra adventsfirare där ute.

Igår avverkades etapp 33. En väldigt snabb sådan där de 1,7 milen avklarades på mindre än fem timmar och vi nådde slutstationen Ton Yuan redan innan klockan hade hunnit slå 12. Vi fick både stora och fina rum som förutom lite problem med strömavbrott, mer än väl levde upp till våra tämligen lågt ställda krav på boende. Dvs att det ska finnas sängar, en fläkt, varmvatten och lite utrymme att röra sig på. Och finns det internet är det ett plus.

Det roligaste med denna dag var dock det finbesök vi fick senare på eftermiddagen när Calles fd volontärarbetarkompis Anne från Danmark, hennes man Ole och vår alldeles egna Sofie kom upp från Phuket och hälsade på oss! Vi samtalade, skrattade och hade det löjligt trevligt. Anne hade dessutom med sig presenter till alla i gänget i form av ett varsitt otroligt vackert Happy Childarmband! Vi allihop fullkomligt älskar våra armband och vi kan inte med ord beskriva hur mycket vi uppskattade denna lika oväntade, som uppskattade gåva från Anne!

Tack!

Idag har vi avverkat ännu en etapp. Eftersom gårdagen hade nummer 33 var det följdaktligen den 34:e på agendan idag. Och vilken etapp sen! Vi håller som bekant på att korsa landet från öst till väst och har nu berg och grönska på båda sidor om oss där vi går. Och det är sådär fantastiskt vackert att inga ord eller bilder ens kan göra det lite rättvisa. Det är berg med moln i topparna, branta vertikala klippsprång, träd, grottor och ja... vyer. Allt! Vi har gjort vad vi kan för att försöka fånga det i både stillbilder och rörliga diton, men det här är sannerligen något som behöver upplevas på plats för att man verkligen ska kunna förstå.

Vi var alla rörande överens om att det här var vår favoritetapp hittills. Och nu när det inte är så långt kvar (läs: 16 mil!) är det sannerligen skönt att ha något vackert på sidan av sig. Det gör allt så mycket lättare och man tänker inte ens på hur jobbigt det kanske är, hur mycket det kanske egentligen värker, utan man bara rycks med av det vackra och fylls med positiva känslor och tankar. Så mycket som vi skrattade och på så bra humör som vi alla var under denna sträcka var det längesen vi var.

Dessutom har vi ju turen att mest hela tiden träffa fantastiska människor som är nyfikna på vad vi gör, erbjuder oss skjuts, ger oss vatten, frukt och allt vad det är att man någonstans känner att man faktiskt är uppe och skuttar på de där molnen vi såg bland bergstopparna idag. Det kan inte sägas nog många gånger vilka fantastiska människor det finns i detta land! Så givmilda, vänliga, öppna och genuint välvilliga att våra hjärtan smält många gånger om.

Bilder från dagens etapp finns HÄR!

Håll till godo! Och trevlig andra advent på er därhemma!

Idag har vadret varit sadar ambivalent igen som vi egentligen avskyr. I begynnelsen skulle det visa sig att regnet for natten inte hade fatt nog utan fortsatte in en bra bit pa denna decemberfredag vilket betydde att vi fick trampa i vata fram till lunchen dar vi fick magarna mattade men kropparna nerkylda. Efter ytterligare en bit da vi filmade ytterligare en glasogonfilm pa Christoffer akte det forbi ett par mopeder, varav en av dem slutligen skulle mota upp oss igen med en overraskning! De strackte fram tva plastpasar fyllda med friterad banan och en varsin Cola. Hur bortskamda kan vi bli egentligen?


Men overraskningarna var inte slut dar, skulle det visa sig. Nar det aterstod ca 1km av dagens rutt mottes vi av en vit familjebil och nagot som vi inte ser allt for ofta langs med dessa vagar, faranger (utlanningar). Farangerna bestod av familjen Wikstrom som var pa vag fran sitt hem i Surat Thani till Khao Lak, dar de skulle spendera en langhelg tillsammans. De berattade att de stannat bilden for att de kande igen oss och last om oss i Aftonbladet. Happy Walk goes celebrities! Skamt asido, det var riktigt trevligt att sammanstrala med denna fina familj och vi onskar dem en trevlig semester! Sadana har saker som harliga moten med manniskor ger oss en riktig energiboost, och framfor allt nu, sahar langt in pa promenaden, behover vi all energi vi kan fa! Tack aterigen alla vanliga sjalar som forgyller var promenad!

Hallå där, alla läsare!

Underbart är kort som det så bekant heter. Vår minisemester hann knappt ens ta sin början innan den var slut. Christoffer, Evelina och Sofia avnjöt hela ledigheten på Koh Samui, medan Calle nöjde sig med ett dygn där för att sedan tillbringa den sista tiden i Surat Thani och storstadslivet.

På ön lekte vi riktiga turister med strandhäng, shopping, god mat och rentav ett par drinkar på onsdagskvällen! Ledigheten var lika trevlig som man kunde önska, men idag knackade verkligheten på dörren redan klockan 04.15 då klockorna ringde och ville varsko oss om att det var dags för promenad igen. Så efter först taxitur, båttur och ännu en taxitur träffade de tre upp Calle där vi avslutade promerandet på måndagen – för att återta det denna torsdag.

Torsdag ja. Och första december dessutom! Nu verkar det ju förvisso vara dåligt med snö i Sverige om rapporterna stämmer, men det är det ju å andra sidan inte här heller. Men i ett försök att få in lite julkänsla mitt i allt promenerande ska vi kolla på Sunes Jul varje dag! Calle har alla 24 avsnitten på sin dator och vi ska därför kolla på ett program om dagen med start idag! Gör som oss vettja!

Idag firade Happy Walk 30 etapper! Och vi gjorde det med en rejäl sådan. 2,6 mil tog vi oss med sikte på Surat Thanis flygplats och strax hitom den stannade vi en tuk-tuk. Hör och häpna.

Faktum är nämligen detta – Happy Walk har minisemester! Tuk-tuken i fråga tog oss nio mil bort till en färja. En färja som i sin tur tog oss ut till turistparadiset Kho Samui. Här flödar det av västerlänningar, shopping, god mat och allt sånt där som så många svenskar (och även turister från andra länder) verkar gilla.

Här ska vi nu hänga i två dagar och vila kropparna. Det behövs! Det ömmar lite här och var och om inte annat är det skönt att komma ifrån motorvägen med allt vad det innebär.

På torsdag går vi vidare igen och då tar vi sats mot att korsa landet från öst till väst! Trots att vi är på en ö omringad av hav, längtar vi alla till att vandra efter kusten igen.

Men, innan dess ska vi som sagt bara njuta av att göra ingenting och ha det skönt. Och förhoppningsvis hitta våra oaser av lugn i detta kaos av turism.

Första advent.

Det finns olika sätt att fira detta på. De flesta svenskar har tagit fram ljusstakar, glögg, pepparkakor och bakar lussekatter och börjar någonstans, oavsett väder, ändå få den där julkänslan som är så härlig att gå omkring med.

Riktigt så har inte vi firat denna dag. Inte alls, skulle man kunna säga. Nej, istället lämnade vi vår Homestay tidigt imorse för att ta oss an dagens 25 kilometerspromenad till Happy House resort i närheten av Lamet.

Som vanligt lyssnade Sofia på musik i ena öret, Eve i båda, Christoffer varvade talbok och musik, medan Calle fick ta del av motorvägens dånande. Några fina vyer fick vi också ta del av dagen till ära, men annars var det ganska sparsmakat med roligheter att prata om. Förvisso stannade en bilist och gav oss en varsin flaska vatten, samt att, hör och häpna, Christoffer idag gjorde ett nytt fynd...

Igar fick vi till var fortjusning en alldeles angenam losning pa vart boendeproblem under den planerade rutten. Under morgonen hade vi borjat ga endast med forhoppningar om att hitta ett boende efter vagen, da var tillforlitliga kalla Google maps inte visade nagra tecken pa hotell under den inplanerade rutten. Nar det aterstod 5km av var promenad stegrade vi forbi en stor skylt dar det stod "Homestay" (Ett homestay ar alltsa ett hus dar familjen i fraga hyr ut rum i sin bostad, for att klargora allt for de undrande) som Evelina skarpt uppmarksammade. Vi fintade darmed den skallande hunden som vaktade huset och gick in for att hora med familjen om de hade ett par rum att avvara, och sjalvklart stod dorrarna oppna for Happy Walk!


Vi slangde av oss vaskorna, smasprang lite de aterstaende 5km rutten bestod av och blev sedan upphamtade av den fantastiska vardinnan pa vart homestay BaanSumlee. Val dar fanns det bade hundvalpar, trevliga manniskor och en otroligt sot liten flicka att spendera tid tillsammans med. Kvallen avslutades med en film pa varan alldeles egna overvaning med tva sovrum, tva badrum, en veranda och ett stort vardagsrum dar den namnda filmen beaktades. Dessa homestay vi bott pa langs vagen har varit vara absoluta favoritboenden! Detta var den tredje i orningen. En otrolig gastvanlighet presenteras alltid i samband med dessa boenden, samt att det ar en billig och smidig losning for forbipasserande. Tack aterigen, BaanSumlee!

Ni missade val inte att vi var med i Karlskoga Tidning harom dagen? Tyvarr sa har det olyckligtvis blivit sa att en av oss fatt bryta, men annars skvallrar artikeln bra om laget i varldens trevligaste land!

Har kan du lasa artikeln!

Vi glömde en liten grej i förra inlägget.

Grejen är den att om vi klarar hela vägen har vi nu passerat 200 000 kr i insamlade pengar.

Jo man tackar!

Obs. Glöm inte att vi siktar på 1 miljon bath, dvs ca 215 000 svenska kr.

Nu kör vi!

Hej.

Och vi skulle tydligen bli satta på prov direkt då vädrets makter ville testa oss...

Just själva målgången är något som ofta och intensivt diskuteras i gänget. Och varje gång det kommer på tal spricker stora leenden upp på alla inblandade och en såndär göttig feel-good känsla värmer hela bröstet.

Imorgon drar vi vidare till Lang Suan. En nätt sträcka på 20 km.

20 km närmare barnhemmet.

Och om vi har tur kommer Christoffer ha fått behålla ett par glasögon då...

Allting har en ande, men korven den har tva, som man brukar saga. Som det ser ut nu kommer aven Happy Walk ha tva andar. Trakigt nog slutade som bekant Sofies promenad i morse da hon i skrivande stund sitter pa en buss till Phuket. Om en timme bor hon vara framme. Tank att hon tar sig dig for 70kr pa nagra timmar samtidigt som vi har tre och en halv vecka kvar tills vi ar dar. Det kanns ju genast som ett otroligt fanigt beslut att promenera nar man tanker bade ekonomiskt och tidsmassigt, atminstone for var del. Men tanker vi ekonomiskt och langsiktigt for barnhemmets del sa kanns det genast som ett genidrag att slapa fotterna efter sig ca 38mil till.

Idag har vi klivit tillbaka ut pa motorvagen da smavagarna numera leder ut pa uddar och till ingenstans, och da vi foredrar att spendera natterna under tak vandrar vi darfor numera motstroms pa motorvagen. Idag hamnade vi pa ett fordelaktigt hotell bade budgetmassigt samt placeringsmassigt da vi betalar ca 40kr/person och bor ett barns stenkast ifran vagen vi ska fortsatta stampla vara fotsteg pa imorgon. Dagens rutt, som gick lekande latt, gick ocksa till historien som en av de handelsefattigaste promenader vi tagit under denna resa. Det mest anmarkningsvarda var val att Calle holl pa att trilla mellan springorna pa en brunn, samt en bokade gris som vi alla onskade livet ur for sitt eget valmaendes skull.
Ikvall blir det filmmys och imorgon fortsatter vi mot Thung Tako (haller med, en tung taco hade suttit riktigt fint nu, se till att at en rejal sadan pa fredagsmyset at oss)!

Sedan har vi kapitlet, det tråkigare, om Sofies vara eller icke vara i Happy Walk. Hennes tre vilodagar är snart till ända och när hon hade ställt in sig på att avbryta pga det onda knäet, visade det sig att en engelskspråkig granne trodde sig ha lösningen på problemet – en cykel! Sofie testade den erbjudna cykeln och vi diskuterade komplikationer, fördelar och allt annat kring en ev cyklande Sofie där det till slut mynnade ut i att hon trots allt väljer att avbryta för stunden. En buss kommer ta henne till Phuket imorgon och om hon kommer hoppa in promenaden igen mot slutet eller inte, återstår att se. Only time can tell, som någon vis man eller kvinna sa en gång.

Tråkigt, förstås. Sofie har kämpat väldigt tappert, men på slutet både syntes och märktes det verkligen hur ont hon hade. Även för oss i Happy Walk kommer trots allt hälsan i första hand och det må vara ett tråkigt beslut, men någonstans vet vi alla att det, för stunden, är det rätta.

Imorgon går de fyra resterande vidare. Vi lämnar Tha Yang och tar oss då mot Wisai Nuea.

Vi avslutar med en, i vårt tycke, ganska fnissig film från i lördags.

Förlåt, Hans.

Jag sitter faktiskt utomhus och lyssnar på syrsor, grodor, tuppar och säkert diverse andra djur som dels bildar en kör av läten, men samtidigt har något slags tävling om vem som kan låta mest. Jag tror faktiskt syrsorna vinner på poäng eftersom de verkar vara ihärdigast. Tupparna däremot vek ner sig ganska snabbt.

Det var en, i sammanhanget, ganska tråkig 23:e etapp som erbjöds de fyra, i Sofies frånvaro, Happy Walkarna. Förvisso föranleddes den av något som inte kan klassas som annat än en riktig kvalitetsfrukost, men inte ens det kunde kompensera för åtminstone tre skallar som inget hellre ville än att komma fram. Det artade sig i en tämligen osocial etapp man gick och lyssnade på musik, försökte tänka och tvinga bort diverse smärtor och krämpor och var för sig själv. Calle var för sig själv han också, om än utan musik eftersom han som bekant gav sig iPhone ett oplanerat långbad på väg mot Thap Sakae.

Det ångrade han nog lite idag.

Vi gick på i riktigt bra takt och såg ut att komma fram till vårt mål redan vid lunchtid. Men där, precis i slutet OCH utan lunch i våra magar började eländet. Ett elände som genererade i att vi gick åt fel håll i kanske några hundra meter innan vi vände om och kom rätt. Så det ska sägas att det faktiskt inte alls var så farligt, men när energinivån var längs med fotsulorna kändes som snudd på världens ände. Men det var det ju såklart inte. Och när vi väl fått duscha och äta lite mat kändes så allt bra igen.

Vi är i Tha Yang och kommer så vara även imorgon då en efterlängtad, behövlig och välförtjänt vilodag står på schemat. Kläder har redan tvättats och det till ett löjligt lågt pris, samt att Evelina tom kostat på sig att shoppa ett nytt linne dagen till ära. Det där vita, som numer är gröngult av svett och annat konstigt, ansåg hon hade gjort sitt och behövde ersättas med ett nytt. Sagt och gjort.

Det har även ätits pizza och glass under ännu en såndär kväll där vi unnat oss saker eftersom ”vi faktiskt är värda det” som är så populärt att säga inom gruppen.

De andra drönarna i gänget ligger och sover sen flera timmar tillbaks medan jag, Christoffer, fick kontorstjänsten. Men det är bara kul! Vet att ni är ett gäng där hemma som läser dessa rader och fascineras och imponeras, medan vi själva mest har roligt och ser fram emot att ta hela det här projektet i mål!

I morgon ligger vi på stranden och tar en glass. För det är vi värda.

God kväll, kära Happy Walkanhängare!

Idag har det varit en strålande dag på alla sätt för oss. Vi började ju förvisso denna etapp en kvinna kort eftersom Sofie valt att avstå dagens etapp och morgondagens dito, men det är som det är med den saken. Det är bara att hoppas att hon känner sig fit for fight igen på tisdag!

Nog om det. Idag iaf. Den började strålande på så sätt att solen sken sådär intensivt som den gjort de senaste dagarna. Och frukost hittade vi redan efter fem minuter till allas vår stora glädje. Det som skiljer en vanlig frukost i detta land mot Sverige är det att redan då serveras lagad mat, kontra flingor och mackor som är brukligt i Sverige. Så efter lite fläsk med nudlar och ris tog vi så oss an dagens 23 km. Och vi gjorde det i rask takt ska sägas! Svetten sprutade om oss mest hela dagen och det tog inte mer än sex timmar, i sammanhanget en snabb tid, att ta oss till vår nuvarande position – Cabana Resort som ligger fem km söder om Saphli.

Under etappen hann vi även med att få reda på ännu en av Christoffers färdigheter...

Fnissigt, tyckte vi! Och uppenbarligen de dansande eftersom de både fotade och filmade oss, samtidigt som vi gjorde samma sak med dem.

En annan, kanske ännu roligare sak, var det som väntade oss väl framme vid resorten! Eller rättare sagt – vem. För vem om inte den gode Hans Forssell, tillika Sussie Janssons man och föreståndare för barnhemmet i Muang Mai, var här för att hälsa på oss allihop! Han hade bilat enkelresan på närmare 40 mil från Phuket bara för att hänga med oss några timmar och sedan bila hem igen. Calle visste om det och hade lyckats hålla tyst om det hela, men för oss andra var det en överraskning! För tjejerna var det ett kärt återseende och för Christoffer ett första möte med den pratglada och rakt igenom älskvärde mannen. Tiden rusade iväg som den så lätt gör i umgänge med folk man tycker om och tyvärr blev det alldeles för tidigt dags för Hasse att rulla hemåt igen. Men om vi har tur kommer han komma att hälsa på oss innan Phuket igen!

Hans erbjöd sig också att ta med Sofie i bilen till Phuket, men glädjande nog valde hon att åtminstone ge promenaden och knät en chans till innan hon helt ger upp hoppet!

Imorgon knallar vi vidare mot Cesar Paradise Hotel i Tha Yang där vi också ämnar ha en vilodag på måndag. Kläder behöver återigen (VERKLIGEN) tvättas, fötter luftas och brännor jämnas ut. Ni känner till hur det funkar nu.

Men först ska vi som sagt ta oss till Tha Yang. Resten tar vi då.

Vi hörs!

Den ena dagen i Happy Walks historia är aldrig den andra lik. Idag har det nästan känts precis så, som ett lik. Vi fick en så kallad mardrömsstart på rutten då solen stekte på redan i ottan, vi fick ta en omväg för att hitta frukost och Sofies knä var trasigare än någonsin. Inte räckte det heller med en omväg för att göra denna katastrofdag komplett, det krävdes självfallet ytterligare en. Men vilken vacker sådan! Vi kom till en öde strand och passade på att njuta av det faktum att vi faktiskt befinner oss i världens bästa land, och trots motgångar så lyckas alltid guldkornen vaska fram sig själva när vi som bäst behöver det.

Fortsättningsvis tog vi oss med jämna plågor framåt för att förtära lite lunch, jordnötter, kakor och annat som bjöds på idag. Tack vare vår thaiskrivna lapp har vi idag fått både bjudcola och bjudkakor från de fantastiska thailändarna. När vi väl plågats färdigt för dagen så bestämde vi oss för att hånka med en insisterande thailändare till närmaste hotell. Men då närmaste hotell visade sig vara bara en kilometer bort så bestämde Sofia, Christoffer och Calle sig för att ta igen den biten genom att jogga fram och tillbaka den sträckan för att slippa den imorgon. Evelina och Sofie gick den senare under aftonen. Sedan togs ett otroligt tråkigt, men väldigt nödvändigt beslut:

Dagens rutt var tämligen speciell. Inledningsvis startade den med otroligt torra frukostmackor som ingen av oss tidigare smakat. Någon typ av soltorkad toastmacka, kan tänkas. Otroligt motbjudande, hur som helst.
Promenaden började även med solsken, vilket vi faktiskt inte varit helt bortskämda med de senaste dagarna, men då ska det även tilläggas att vi gillar att inte bli helt överrumplade med d-vitamin under promenadsträckorna. Vi älskar solen allesammans, så länge den håller sig på avstånd. När vi kommit fram till våra dagliga destinationer dock, då är den välkommen fram igen! Idag var den till exempel otroligt välkommen då vi valde att spendera eftermiddagen ute på piren vid stranden i Pak Khlong.

Dessutom har vi börjat visa mod mot hundarna! Nu ska de inte få jävlas med Happy Walk längre utan att få höra det, det är sanningens ord! Diverse ofarliga vapen, såsom pinnar, stenar, handklappningar och bestämdhet visade sig vara en bra metod för att få människans bästa vän att mjukna. De visar tänderna och vi klappar händerna eller viftar med en pinne, sen är vi överrens.

Dagens promenad var den kortaste sedan 6 november, men vad gör väl det när vi numera kan välkomna nedförsbacken till Happy Walk. Vi har ju kommit halvvägs! Dagens dryga 2 mil och 27 700 steg adderas ihop med våra tidigare och totalt har vi nu traskat 644 600 steg och gått i 145h. Ingen av oss har någonsin gjort något liknande förut så det är inte svårt att bli lite småstolt när man dröjer kvar lite vid den tanken.

Men, även om vi har nedförsbacke vad gäller kilometrarna finns det fortfarande mycket som kan hända, så vi tar inte ut någon seger i förskott. Dock ska det till otroligt mycket för att lyckas få oss på fall innan vi är över mållinjen. Vi kämpar tillsammans, och även om det är mycket skavsår, ömma leder och knän så syns ingen vit flagg till så långt ögat kan nå än, var så säkra! Nu tar vi kvällen i Pak Khlong och ser fram emot morgondagens överraskningar.

Hej på er, vänner, bekanta, familj och främlingar!

Nu har stegen tagit oss halvvägs på äventyret som kommit att stavas Happy Walk. Vi har anlänt till Pak Khlong och milvisaren visar strax över 45. Galet, egentligen! Det har gått relativt smärtfritt än så länge då mindre krämpor och besvär såsom skav, ömma muskler och leder faktiskt inte räknas.

Men vi börjar med gårdagen. Den tog sin start i Phong Prasat där vi lämnade vår lilla resort där vi bodde billigt och bra, om än inte vid havet denna gång. Molnen var där de skulle och av rätt kulör. Lite jämngrå sådär som ni vid det här laget vet att vi föredrar. Men säg den lycka som varar... Solen tittade fram och genast höjdes kroppstemperaturen och utomhusditon med x antal grader. Man kan ju tycka att man borde föredra den stora, härliga solen. Men i de här sammanhanget är det helt klart att föredra en mer lagom temperatur då det är betydligt behagligare att knalla milen i.

Vi har en liten rolig anekdot från denna dag vi gärna delar med oss av. Eller en rolig man: Bananmannen. För vid ett av Happy Walks energipåfyllningsstopp satt han där på en bänk i sin gröna mössa och verkade minst sagt överlycklig över vår ankomst. Med stora skratt, yviga gester och på enbart thailändska försökte han förmedla vad han tyckte om oss, om solen och att vi borde få i oss bananer. Christoffer tog då diskussionen och svarade på svenska och trots att ingen av de båda förstod vad den andra sa, uppstod en slags konversation de två emellan och likaså ett tycke, varpå mannen tyckte att de skulle ta ett kort ihop. Så, så fick det bli! Även om det där kortet blev kanske fyra fem stycken. Bananerna smakade bra och han vinkade oss hejdå när så vår vandring fortsatte söderut och mot dagens slutmål – Bang Bun. Dit tog vi oss dock inte helt till fots, utan fick skjuts den sista biten av en glad, men kanske något överförfriskad thailändare, allt för att idag fortsätta från nyss nämnda punkt.

I Bang Bun umgicks vi med hundar och barn, åt gott och tjejerna fick det stora nöjet att påkalla hotellpersonalens uppmärksamhet eftersom en välkomstkommité bestående av en alldeles för stor spindel fann att finna i deras rum.

Detta inlagg skulle egentligen lagts upp igar men da internetuppkopplingen var av det samre slaget var detta ej mojligt.

Hejsan hoppsan, alla lasare!

Nu har Happy Walk sa tagit annu en hamn i besittning. Platsen for dagen ar Thong Chai och Rachawadee Bankrut Resort (som inte ar lika fattigt som namnet antyder). Anne ett sadant dar boende med fantastisk utsikt over havet och aven en behagfull, om an nagat sur, pool att plaska och njuta av och i. Och i skrivande stund kommer den ena skona brisen efter den andra in fran det stora bla och skoljer over med perfekt varme. Livet ar gott helt enkelt! Men det ar som vi brukar saga efter avklarad etapp - det ar vi varda.

Som ni ju vet var gardagens promenad en riktigt blot historia. Regnet pilade ner hela dagen och lamnade oss inte med nagra storre forhoppningar om en ljusare mandag. Men tji fick vi och tur var val det!

Om vi har nagat favoritvader nar det kommer till sjalva promenerandet ar det helt klart lite jamngratt sadar. Da ar allt behagligt och alldeles lagom. Man behover inte ha rast lika ofta och inte heller dricka sana kopiosa mangder vatten som ar fallet under de mer soliga dagarna.

Precis sa borjade denna mandags etapp, tillika den 17:e totalt. Och holl sig sa under de fem forsta av dagens cirkus sju timmar. Sen kom sa den beromda solen fram igen och gassade. Det ar verkligen sa den jobbar nar den ar framme har, gassande. Men, som varit fallet under samtliga etapper, tog vi oss alla i mal och idag betydligt torrare om kroppar och klader an igar.

Nagot inte lika roligt ar annars det som intraffar dagligen nar vi ar ute och vandrar. Det ar namligen sa att manniskans "basta van", hunden, inte alls ar vara basta vanne i detta land. For har blir man dagligen bokstavligt talat utskalld manga ganger om och nog illa kan val det tyckas vara. Hundarna brukar noja sig med att skalla sig hesa pa oss och nar vi sa knallar forbi dem och bortat, verkar de nojda over sin egen duktighet och over att ha skyddat bade sig sjalva och sina eventuella hussar fran de hemska svenskarna.

Idag var det dock en rackare till hund som tog sitt overbeskyddande jag till en ny niva da han forst gjorde ett utfall mot Sofie bara nagon meter ifran henne, for att sedan gora samma sak mot Christoffer tre ganger om. Han visade tander, morrade och hoppade mot en till slut lite smaskarrade unge mannen som i vanliga fall inte har nagon som helst hundfobi. Men helt klart ar det sa att hundslaktet i detta land ar nyckfullt och nagot man helt klart ska ha respekt for. Nu slutade denna historia bra ocksa eftersom inget blod utgjots, men en aning hogre puls pa Christoffer kan vi med latthet konstatera.

Dagens inlagg:

Efter en skakande upplevelse under gardagen med diverse hundincidenter, fortsatte dessvarre aven denna dag i samma spar. Det ar nastan sakert att saga att samtliga deltagare utvecklat nagon form av hundradsla har nere som inte funnits forut. De har vunnit nagon typ av respekt som de inte alls fortjanar. De stormar ut fran gardarna till vagkanten och skaller ut oss efter noter sa hoga att vi inte ens visste att de fanns. Vi har fatt enskilda tips om hur vi ska lyckas bli av med dem, men da vi ar radda att skramseltekniken ska ge motsatt effekt pa hundarna genom annu intensivare attacker vagar vi oss inte riktigt pa det. Men nagot maste definitivt goras, for det kanns lite som om livet offras en smula nar de visar tanderna och springer efter oss. Vi vill ju trots allt slutfora denna promenad med halsan i behall.

Nog om det, i ovrigt kandes dagens rutt bade lang och saftig, da det varkte bade i knan, fotter och lar pa deltagarna. En amputering av lilltarna ar inbokad for Sofia. Efter lite snedsteg pa vagen hamnade vi tillslut pa ratt kol igen och nu ar vi bosatta pa ett billigt hotell efter vagen i Phong Prasat. Imorgon fortsatter vi soderut och nu narmar vi oss halften av promenaden med stormsteg! Nar man inser att det borjar bli kortare vag kvar an man redan har gatt sa pirrar det till lite i kroppen. Imorgon ar det dessutom tre veckor sedan vi tog vara forsta promenadsteg ifran Bangkok, vilket betyder att om vi haller detta tempo ar vi framme i Muang Mai i god tid innan jul! Peppar peppar..

For bilder, klicka HAR!

Vi vill tacka våra senaste donatorer. Dessa är:

Andreas Åsbom, Ingegerd Hellsing, Tobias Thunberg, Sofie Edlund, Ewa-Lena Thunberg, KB Karlskoga FF, Karlskoga församling, familjen Thored, Cajsa Jonsson, Lars-Erik & Kristina Mhyrman, Elisabeth & Ronny Johansson, Sigrid, Hanna & Wilma Hörnell, Karin Johannesen samt Ragnar Larson & Ingrid Bergfelt.

Stort tack till er!

När Happy Walk idag efter två vilodagar gav sig ut på vägarna igen gjorde man det till en fin soluppgång som skvallrade om att en fin dag var i görningen. Solens strålar letade sig fram sådär mysigt mellan molnen som skapar en fantastisk visuell effekt över det lite halvvilda havet.

Men, det var någonstans där som det vackra rent väderleksmässigt gav sig denna söndag. En dag som kom att ta oss från familjen Bergqvists vackra hus i Huai Yang till Rocky Point Resort här i Thap Sakae.

En promenad, som snudd på uteslutande, kom att handla om regn. I mängder. Som gjorde oss alla väldigt fuktiga, men som inte för ett ögonblick gjorde oss modstulna. Tvärtom gnolades det på sånger, bjöds på skämt och skratten haglade tätt. Och då Sofia dessutom är berikad med en vattentät kamera kunde vi ta lite roliga foton även under denna dag. En promenad som bjöd på en alldeles fantastisk natur i form av både skog och kustlinje. Och ackompenjerat av regnet blev vi förvisso som sagt fuktiga, men det gav en häftig effekt till omgivningen.

Riktigt lika vattentäta elektroniska prylar som Sofias kamera var tyvärr inte Calle utrustad med. För efter att ha haft sin magväska instoppad under det regnskydd som täckte hans ryggsäck visade det sig vid ankomst till dagens slutstation att allt däri formligen badade i vatten. iPhonen var död och likaså hans kamera. Passet var fuktigare än en våt hund som tagit sig ett dopp i havet och sedelhögen i plånboken var sådär skönt ihopklibbat.

Det var genomsurt helt enkelt.

Dock ska det i sammanhanget sägas att det drabbade unge herr Wollgård inte är speciellt prylberoende och han tog saken med ro. ”Det är bara prylar” som han själv uttrycker det i klippet här nedan...

Nu har cirkus gurka fem timmar passerat sedan vår ankomst och regnat smattrar fortfarande på taket ovanför våra huvuden. Huruvida det kommer fortsätta till morgondagen eller inte vet vi inte, men det vi med säkerhet vet är att promenaden kommer fortsätta – oavsett om regnet ämnar göra samma sak.

Här har vi lite bilder från idag!

I skrivande stund har ni, våra hjältar, varit så generösa att Happy Walk kommer generera i 190 000 kr när vi kliver över mållinjen tillsammans i december. Detta är ju redan nu helt och hållet ofattbart! Men, om man omvandlar de svenska kronorna till Thailändska bath så visar det sig att vi inte alls är långt ifrån att uppnå en miljon! Därför tänkte vi ägna detta inlägg till att sporra er lite och vädja om att hjälpa oss att få komma fram till barnhemmet med en miljon bath, hur häftigt vore inte det?!

En miljon bath är i dagens läge 216 000 kr, vilket betyder att det fattas 26 000 kr för att vi ska kunna ta med oss miljonen till Muang Mai. Så vad säger ni, vill ni hjälpa oss med det? :)

Dra ihop ett kompisgäng och skänk en liten summa tillsammans, ge bort en donation i present på fars dag, julklapp eller födelsedagspresent, sporra dina arbetskamrater eller växla in alla de där skräpande mynten som ligger överallt hemma. Precis allting räknas.

Ingen kan göra allt, men alla kan definitivt göra något! Barnhemmet i Muang Mai behöver något hela tiden då det är helt beroende av donationer för att gå runt.

Klicka här för att ta reda på hur du skänker pengar, här läser du mer om Happy Child, stiftelsen som alla pengar går till, och här kommer du till barnhemmets hemsida.

Kram på er alla hjältar!

Ps. Om ni tycker att vi är värda lite extra sponsring för vår insats idag, bara har lite pengar över eller rentav kanske inte fått tummarna ur än så går det fortfarande alldeles utmärkt att skänka pengar till barnhemmet via Happy Walk, och såhär går du tillväga! (klicka på länken)

Vi vill passa på att uppmärksamma två fantastiska tjejer som startade ett projektarbete om Thailand och vad som hänt efter tsunamin.

Tjejerna följer oss dagligen och skriver regelbundet om oss på deras blogg! :)

Tack tjejer, hoppas vi ses här nere i Thailand.

Läs mer på deras blogg här!

Idag tackade vi den trevliga personalen och våra bungalows från Kui Buri och stegrade vidare mot nya äventyr. Man skulle kunna säga att vi delat upp den aktuella rutten i tre, eftersom det slutliga målet är där vi befinner oss just nu, nämligen i Huay Yang. Dock är det ca 6 mil mellan Kui Buri och Huay Yang, så vi försöker fördela rutterna på 2,5 mil, 2,5 mil och slutligen 1 mil på fredag. Anledningen till att vi bara tänkt gå 1 mil på fredag stavas vila! Efter våra sista steg på fredag förmiddag så kommer vi ta en otroligt befogad vilodag på lördag samt att vi ska försöka suga ut så mycket härligheter som vi bara kan på fredag. Det passar sig nämligen otroligt bra att vila just här i Huay Yang eftersom vi här fått ett alldeles eget hus att utnyttja dessa fyra dagar vi tänker stanna här. Allt detta har vi att tacka den fantastiska Kjell Bergqvist och hans generösa familj. Som om de inte gjort nog för oss redan genom att skänka den fantastiska summan 20kr/km till Happy Walk.

När vi traskat 35 000 steg och ca 2,6 mil idag kände vi att dagens krafter var slut och vi försökte ragga taxi in till Huay Yang, vilket inte var helt lätt. Den första taxin vi fick tag på tänkte så gott som barskrapa oss vilket vi inte var beredda att gå med på, så vi bestämde oss för att använda oss av den beprövade tumm

I morgon tar vi återigen en bil tillbaka till där våra steg slutade räknas idag och fortsätter så långt vi orkar och försöker ännu en gång lifta oss eller hitta taxi tillbaka till huset. Livet som en äkta backpacker är mäkta inspirerande och faktiskt riktigt upplyftande. Även om stegen kan vara otroligt tunga i vissa avseenden så är ändå upplevelserna så pass upplyftande att det i slutändan inte känns. Nåja, på vår efterlängtade vilodag på lördag kommer det kanske kännas att vi trots allt är värda en utjämning av solbrännorna, avslappnande massage, en riktig sovmorgon och ett svalkande dopp i havet! Tack för att ni ger oss möjligheten, familjen Bergqvist!

Idag, gott folk, har Happy Walk inte bara tagit sig an vägar. Vi har dessutom trotsat fysikens lagar och bestigit ett berg!

Men mer om det senare.

För vi börjar där vi slutade igår. På Dolphin Bay Resort i utkanten av Pranburi där vi tillbringade både natt och morgon. En morgon som inleddes på absolut bästa sätt – med en fantastisk frukostbuffé! Där fanns allt från frukt till youghurt till ägg, kaffe, te, juice och allt såntdär annat göttigt som man kan kanske mer önska än kräva av en kvalitetsfrukost. Allt fanns och vi njöt. Speciellt tjejerna.

Vi fick sedan skjuts till den punkt där vi avslutade gårdagens etapp – strax utanför Sai Cave. Och kort efter promenadens start lirkade Calle fram en spännande historia från Christoffer om hur hans otroliga ärr kom till egentligen...

Imponerande kille det där.

Vidare tog vi oss så mot dagens slutmål som skulle vara Kui Buri. Inga konstigheter med det och det var en sisådär 22 km vi skulle vandra. Men redan efter en halvmil fick vi syn på något vi inte kunde låta bli att kika lite närmare på... En utsiktspunkt vid namn Khao Deng 725 meter senare lät ju intressant tyckte vi! Ett litet sidospår sådär till allt promenerande. Och med tanke på det bergiga landsskapet kändes förutsättningarna för att få lite schyssta bilder minst sagt goda!

Det började lätt. Plant. Och det kändes som att det här är ju piece a cake! Men allteftersom ökade både lutningen i antal grader, samt kroppstemperaturen i dito. Svetten formligen sprutade om oss när vi snavade, kämpade och klättrade oss uppåt meter för meter längs den vandringsled som fanns tillgänglig... Killarna höll bäst fart och blev vid ett tillfälle lite oroliga för att tjejerna ens var med där bakom...

Vilken utsikt! Många bilder knäpptes av och räddast var Christoffer som knappt ens vågade titta när tjejerna skulle ta kort nära kanten. Calle försökte spela kaxig och modig, men han var rädd han också. Så det så.

Ner kom vi också till slut och väl där var alla väldigt trötta, men rörande överens om att det hade varit värt mödan. Happy Walk kan nu alltså också titulera sig bergsbestigare. Det ni.

Resterande del av rutten avverkades i extrem hetta och utan speciellt bra tillgång till varken mat eller dryckesställen, men trots sviktande krafter knatade vi alla på efter bästa förmåga och belöning kom så tillslut i form av mat och välbehövliga klunkar vatten. Därefter rullade det hela på lite av sig självt när autopiloten slogs på och till slut hamnade vi inte alls i Kui Buri, men väl i Kui Neau där vi hittade lite mysiga stugor att sova i, ett hav att bada i och några sköna grannar att hänga med. Fråga Calle och Evelina som minsann blev bjudna på fisk av finnen och hans thailändska kvinna.

Så är det med det. Den här dagen börjar lida mot sitt slut och vi kan summera 13 etapper, nära 30 mil och 1/3 av Happy Walk färdigpromenerat.

Wow.

För lite fler bilder från dagens etapp kan man surfa vidare in HÄR!

God dag kära Happy Walk-vänner!

Idag har det vart en tuff men härlig dag! I begynnelsen av denna fantastiska måndag var det ett trött och hungrigt Happy Walk-gäng som inledde dagens promenad med att leta efter frukost. Efter en halvtimma hade vi hittat en helt okej frukost för 20kr var.

Med ny energi tillförd våra sargade kroppar forstatte dagens 2,5 mil långa promenad i världens kanske härligaste land mellan bergstoppar, kohagar, hundrevir och en nationalpark. Väl framme vid nationalparken såg vi till att bekanta oss lite med personalen för att ragga till oss ett nummer att ringa vid eventuella misslyckanden av att finna hotell när rutten var slutförd. Efter ett konstaterat misslyckande vid slutförd rutt ringde vi till den snälla herrn vid nationalparken som hämtade oss och körde oss till ett hotell.

Hotellet visade sig vara ett ganska dyrt (i thailändska mått mätt) sådant med lite för höga priser för vår budget, men tack vare vår thailändska lapp som vi fått hjälp med att skriva så gav de oss på Dolphin Bay Resort 50% rabatt på hotellvistelsen, samt gratis frukost! Återigen bekräftas det hur givmilda och fantastiska människor det finns här i Thailand. Vidare berättade även personalen att de hjälpt många barn med boende och mat som blivit drabbade av översvämningarna i Bangkok. Ett hjältedåd, minst sagt!

Nu har vi plaskat runt och haft minisemester i hotellets fantastiska pooler, ätit en stadig middag och duschat för kvällen. Det återstår bara lite häng och uppdateringar innan det är dags att förbereda sig för en ny rutt imorgon. Då siktar vi på 2 nya, friska mil och hoppas på ett bra, men disigt väder. Det har visat sig vara det allra bästa för oss. Rutten kommer starta på samma ställe där vi avslutade idag, alltså tar vi en taxi tillbaka till samma ställe där vi blev hämtade idag.

Typ det här jag skriver nu skrev jag nyss också. Men det försvann. Så vi försöker igen!

Iaf är det såhär att vi nu har kommit till Pranburi. Ett gemytligt litet ställe ungefär fyra mil söder Hua-Hin och ungefär 25 mil från Bangkok. Vägen hit har varit förhållandevis smärtfri då vädergudarna varit på vår sida och presenterat en växlande molnighet istället för konstant sol, samt att naturomgivningarna varit något utöver det vanliga och gjort promenerandet lite lättare.

Vi har tex lärt oss om hur ananas växer, bara en sån sak.

Igår hade vi lite problem att finna boende vid promenadens slut, men det ordnade sig det också där vi alla blev inknökade i ett rum med fantastisk havsutsikt. Och idag har vi hittat ett annat mysigt boende med. Förvisso inte med lika fin utsikt, men nära på. Ett oerhört fint ställe, detta Pranburi. Där man kan få både god mat och saker för ögonen att njuta av. Vackert!

Vill ni se lite bilder från de senaste dagarna kan man gå in HÄR!

Idag lämnade vi så staden med det hungriga namnet Cha-Am till förmån för den välkända semesterorten Hua-Hin. En promenad som, precis som under den senaste veckan, avverkades i gassande sol utan några direkta toppar eller dalar. Cirkus 23 km tog vi oss idag och har därmed kommit 20 mil på vår promenad!

Idag var det inga större profiler på vägarna. Närmast kommer väl Mr Dan som minsann var bombexpert och jobbade åt polisen. Han gav oss sitt nr utifall det skulle vara fullt på alla hotell i Hua-Hin, men väl där träffade vi rätt redan på andra försöket. Men tack ändå, Dan!

Vi kan också notera att Calle köpte sig ett par sandaler, Evelina ett par nya promenadskor (det ena paret blev ju stulet i Bangkok), samt att Christoffer införskaffade sig ett par nya brillor.

Under kvällen har det ätits mat och glass (i stora lass) och internetats. En ganska vanlig dag i Happy Walkarnas liv om sanningen ska fram. Man hör ganska ofta kommentaren "det är vi faktiskt värda" när man petar i sig ännu en godsak. Nedan följer lite bilder från dagens etapp.

Idag har det inte bara vandrats till Hua-Hin, utan det har också ramlat in en rekorddonation. Och i ärlighetens namn ska det nog väldigt mycket till för att det ska slås...

Det är nämligen skådespelaren Kjell Bergqvist tillsammans med sin familj som valt att skänka inte mindre än 20 kr/km till Happy Walk! Man ska i sammanhanget veta att detta inte är första gången Kjell stöttar barnhemmet då han både skänkt reklamuppdragsgage, samt varit med och designat skor där en viss summa av intäkterna gått till barnhemmet, bara för att nämna två exempel.

Stort tack för ert enormt generösa bidrag, familjen Bergqvist!

Stort tack även till Marie Hellsing, Degerfors Rotary, Lillemor Bock, Göte & Irene Lind, Henrik Lilja & Elin Andersson, Adam Borén, My Andersson, Olivia Brydon, Sigrid och Bertil Book, samt Fannyh Ekegren som alla valt att donera pengar till Happy Walk! Stort tack!

Det räckte tydligen inte med att "raka" skallen för Calle... Nu har även hans tidigare ack så burriga ansikte fått sig en omgång! Dessutom har en liten omröstning utlysts!

Rösta på alternativ 1, 2 eller 3!

Denna dag har, hör och häpna, mest handlat om gång. Cirkus 2.5 mil avverkades på ungefär 7.5 timmar. Det finns inte jättemycket att rapportera förutom att vi stötte på ovanligt mycket med kor. Vissa mer pratglada än andra.

Hur som helst lägger vi upp en kartbild som visar exakt var vi befinner oss i detta nu.

Spana in bokstaven A. Där hänger vi ända till imorgon bitti då det är dags att knalla vidare mot Hua Hin. Väl mött!

Idag har Happy Walk-gänget lämnat Meuang Phetchaburi och gått först genom staden, för att sedan fortsätta på världens kanske längsta raksträcka. Ja, om man bortser från en liten, liten vänstersväng där någonstans i mitten.

För annars var det raksträcka med en horisont bestående av den fortgående raksträckan. Och hur mycket man än gick kändes det som att man knappt tog sig framåt. Man fick kolla åt sidan helt enkelt för att påminna sig om att man faktiskt gjorde det. Inte mindre än två mil och 28 000 steg såhär dagen efter tremilaren till just nämnda Meuang Phetchaburi. Och här vi nu i staden vid havet - Hat Chao Samran.

Ett geymtligt litet ställe vad det verkar med en fin strand där grabbarna var och tog sig ett dopp i havet kort efter ankomst. Ett välförtjänt dopp ska tilläggas. Mat har spisats under kvällen där Eve och Sofia inte var riktigt nöjda... Av någon anledning tycker de om sitt kött mycket bättre färdigstekt än halvt som var fallet just denna kväll.

Annars har det varit en rolig dag. Det var förvisso en otroligt rak väg, men det vi såg vid sidan av oss var desto häftigare med otrolig natur. Även ett möte med fem friska och energiska damer som bjöd på vatten, fixade ett lunchställe, samt grejade vårt hotell bär vi med oss på det där speciella stället i hjärtat tillsammans med andra färgstarka profiler vi träffat under de här sju dagarnas vandring.

Vad gäller imorgon är det inte vilken dag som helst - nej, det är nämligen dags för Happy Walks första vilodag. Kroppar behöver behandlas, kläder behöver tvättas och brännor behöver jämnas ut. Så lika behövligt som välförtjänt tänker vi ta en dag här i Hat Chao Samran och bara götta oss!

Vad gäller uppladdning av bilder och filmer är det samma dilemma som alltid - värdelös uppkoppling. Men här ovan fick vi iaf med några utav de flertalet bilder vi egentligen försökte ladda upp... Alltid något!

Förutom att skriva och visa er hur vår vandring utvecklar sig måste vi såklart även tacka de senaste bidragsgivarna till Happy Walk.

Vi vill i detta inlägg tacka följande:

Mattias Paulisch och Madde Eriksson (35 öre/km).

Margareta Mårtensson och Ulf Bergknut (5 bath/km, ca 1kr/km).

Familjen Andersson (50 öre/km).

Marie Stenström & Alexander Lindahl (50 öre/km).

Fia Heikkilä & Andreas Sjökvist (50 öre/km).

Annalena Bohman, Johanna Ericsson, Sandra Sjökvist och Thomas Sjökvist (1 kr/km).

Strömtorps IK (1 kr/km).

Patrik Augustsson & Tess Kilestad (1 kr/km).

Malin Tjernström (11 öre/km).

Than Tran (11 öre/km).

Tack snälla ni! Ni ger oss ytterliggare energi för att klara av detta.

Det är självklart inte försent att mail:a in sitt bidrag. Detta göra man på [email protected]

Nar man gar langs vagarna i Thailand ar det ett standigt vinkande och hejande fran de forbipasserande till oss Happy Walkare. I borjan blev man forvanad och glad, medan man numer bara blir glad. En del till och med stannar och fragar vart man ska och om man vill ha skjuts. Sen finns det sana som gar annu ett steg langre - som mannen vi stotte pa idag.

Majsmannen.

Han akte forbi oss en gang pa morgonen efter att vi lamnat Yesan. Han saktade in och fragade vad vi hade for oss och var vi skulle. Vi tackade nej till den erbjudna skjutsen och han akte vidare. Inget mer med det liksom. Nagra timmar senare var det dags igen. Han saktade in och rakade ha en vattenflaska till overs som vi fick av honom. Sedan, med sisadar en halvmil kvar och ga och bade trotta huvuden och kroppar kom han forbi igen! Denna gang hade hade inte bara med sig en vattenflaska, utan flera. Och som inte detta vore nog hade han med en pase med grillade majskolvar till oss alla! Vi tog emot bade vatten och majs med oppen famn och fick dels energi i magen, men framforallt energi i sjalen att mobilisera om och ta dagens stentuffa etapp i mal.

Vilka manniskor det finns i detta land! Man blir hanford, overraskad och lika glad varje gang over denna otroliga gastfrihet och medmansklighet som finns. Och jag farstar varfor manniskor aker tillbaks hit och blir kara i bade landet, med dess natur och klimat, men kanske framforallt i dess befolkning!

Ska bli spannande att se vem som overraskar oss imorgon.

Idag har vi gatt en valdans massa steg, 38000 for att vara lite mer exakt. Vi vaknade alla upp kl 06.00 med utsikt over en flod mellan Yisan och Ban Laem och fardades tillbaka till det stalle dar vi slutade vandra igar. Val dar borjade vi promenera i en ganska rask takt och jag tror alla var overrens om att benen kandes ganska pigga och glada i borjan av dagen. Nar nagra timmar passerat hade dock bade solen och mjolksyran passerat oss och det blev ett par valdigt sega sista timmar att promenera. Men vi gjorde det och vi ar sa glada over det! Jag tror inte ni forstar den har varmen vi drabbades av idag. Tre mil har vi betat av idag och nio timmars promenerande i stekande solsken, det ger ocksa sitt till den fantastiska solbranna vi alla skaffat oss. Val framme i Phetchaburi sa var vi helt fardiga, och om det inte hade vart for var raddande angel Toon som sag oss efter vagkanten sa vet jag inte vart i hamnat i afton. Istallet tog hon oss till ett helt fantastiskt hotell och tog med oss till en alldeles ljuvlig thairestaurang med sa mycket mat att vi alla forat oss. Tack tack och ater tack till dig, fantastiska kvinna!

Jag vet inte hur manga ganger det tal att upprepas, men sa lange ni orkar lasa om det tanker jag fortsatta lovorda dessa fantastiska manniskor i Thailand. Om och om igen stoter vi pa den ena fantastiska manniskan efter den andra, och vi finner inga ord till att tacka dem tillrackligt. Jag hoppas verkligen de forstar hur vardefulla de ar for oss. Jag avslutar med att lagga upp en bild fran den fantastiska kvallen med var nya, fantastiska van Toon.

Ta en titt pa punkt B. Dar haller vi till i skrivandets stund!

Mueang Phetchaburi.

Vid 19.00 lokal tid hämtade så vår nyfunne vän och guide, Yan, eller som han egentligen heter - Sayante Papakham, upp oss för att skjutsa oss till ett trevligt matställe. I sann thaianda fick jag och damerna sitta på flaket av hans fräscha pick-up, medan Calle i sina vana trogen "shotgunade" sätet bredvid, i detta land till vänster, om chauffören.

Vi beställde in diverse smårätter som kombinerades med ris. Det var grillad fisk, currygryta med räkor och tre andra smårätter som vi delade kamratligt oss alla emellan. Maten var god, men det var väl att höra om Yans liv och upplevelser som var det mest intressanta. Verkar vara en begåvad kille den där Yan som kan prata thai, engelska, japanska, laos(ka?) och nu höll han på att plugga fillipinska. Han berättade även om en upplevelse han hade haft i Kina, där ingen tog sig tid att hjälpa honom när han som mest behövde den. Det var då och den dagen han bestämde sig för att alltid hjälpa en främling i nöd. Så därför när han såg oss stå där, smått vilsna bara meter utanför hans hus i Samut Sakhon, var det för honom självklart att sträcka ut en hjälpande hand till den som behövde den. I detta fall oss!

Och som han gjort det. Efter middagen drog vi tillbaka till hotellet där vi tillsammans tittade igenom vår rutt där han kom med både förslag och idéer, samt att han skrev ner diverse fraser som kan komma att hjälpa oss i vår strävan att nå Phuket. Och hans nummer har vi ifall det skulle krisa med översättningen någonstans och u name it... Han erbjöd sig tom att skjutsa oss en bit, men det sa vi vänligt, men bestämt, nej tack till :)

Här står hela gänget samlade runt vår nye vän. Yan.

Ha det fint! Imorgon ska vi knalla till Kalong.

Vi kan väl säga som så att det hela inte riktigt började som vi hade tänkt oss.

Vi hann komma ungefär två-tre hundra meter in på vår kära promenad innan hjälpsamme thai #1 vänligt förklarade för oss att vi minsann inte alls kunde gå där vi visade att vi ville gå på kartan. Anledningen stavades, förstås, översvämningar och han visade sig ha helt rätt. För på turiscentret sa de samma sak. Enda sättet att ta oss till vår första destination, som fortfarande var inom Bangkok ska tilläggas, var med hjälp av taxi.

Så så fick det bli.

Men därefter knallade vi iväg cirkus 18000 steg innan vi stannade utanför vad som föreföll vara en däckbutik för att vila och ta lite vatten. En man kom fram till oss och undrade stilla vad vi hade för oss. Calle tog då fram en lapp på thailändska som förklarar vad vi gör och varför. Så när vi frågade honom var det fanns hotell och liknande i närheten, tyckte han kort och gott att vi skulle sova ovanför hans butik. Gratis. Kör i vind sa vi och blev visade till ett jätterum där vi alla fick mer än nog med plats för både prylar, kroppar och sömn. Tyvärr dock utan Evelinas skor eftersom dessa blivit stulna tidigare på dagen... Något hade sonika lyckats rycka av dem från hennes ryggsäck i ett obevakat ögonblick. Sorligt, men sant.

Vi bestämde i samma veva att vi skulle åka och äta med mannen, som vi fortfarande inte hade koll på namnet på, senare på kvällen. Sagt och gjort. Han tog oss till en trevlig liten restaurang där det kom fram att hans namn var Sorthan, eller skjortan på svensk-finska. Vår alldeles egna favoritskjorta, minst sagt!

När maten väl var uppäten och vi tänkte bjuda Skjortan med tanke på hans gästfrihet, överrumplade han oss med att prompt vägra bli bjuden - utan bjöd oss andra istället! Vilken man! Vi inhandlade lite förnödenheter till en kväll som avslutades med film och sen sänggång strax efter 21...

Imorse när vi så skulle knalla iväg på vår andra etapp stod han där igen. Denna gång med ett varsitt paket mjölk. Då ska det därtill tilläggas att han dagen innan också fixade med äpplen och vatten. Så det var med varma hjärtan vi lämnade denna man som dels välkomnade oss fem främlingar in i sitt hem, men också därtill bjöd på mat och leenden som vi alla kommer bära med oss som ett fint minne i livet.

Tidigt uppe var vi denna andra dag. Och rejält utvilade. Och vi kände ganska tidigt att det vore trevligt att inte gå så mycket efter stora motorvägen som vi gjorde dagen innan och valde därför en mindre dito. Ett lyckat val upplevelsemässigt kom det att visa sig, men vi kan väl ganska lugnt påstå att det var en omväg. Dagens slutmål, där jag nu sitter i skriver är inget mindre än Samut Sakhon.

Och något man lugnt kan påstå är att vi väcker uppmärksamhet bland lokalbefolkningen. Det tutas, vinkas, ropas och hejas från ungt till gammalt och från man till kvinna. Det känns spontant som att man inte ser västerlänningar här alltför ofta och speciellt inte fem ungdomar med stora ryggsäckar. Men det är bara kul och vi vinkar och hejar tillbaks efter bästa förmåga!

Dagens etapp bjöd på duktig värme. Vi fick stanna ofta för vätske och vilopauser då det inte är någon dans att vandra under dessa villkor. Men humöret var efter förutsättningarna bra och det är någonstans bara att vänja sig. Det lär komma än värre dagar än denna.

Två minnen har etsat sig fast från denna dag. Dels från den trevliga lunchen med de glada damerna som var väldigt fascinerade av oss där också Evelina fick den stora äran att vara först med att besöka en toalett som bara var ett hål i backen... V kommer även minnas mötet med Yan, en ung företagare i Samut Sakhon som tog på sig att guida oss till ett riktigt fint hotell där vi nu huserar. Om en timme cirka ska vi ut och käka med honom vilket vi alla ser fram emot mycket!

Och här är vi nu. Och det som slår mig och jag hört mycket om innan, är hur otroligt tillmötesgående, vänliga och hjälpsamma alla är. Även om man inte behärskar engelska, så gör verkligen allt och alla allt de kan för att hjälpa oss. Man blir alldeles sådär "åh:ig" över hur snälla och söta man är mot oss främlingar.

Här i eftermiddags trillade det in ett trevligt meddelande till mig, Christoffer, på Facebook. Det var ingen mindre än den Karlskogabördige, fotbollsproffset och forne U-21 landslagsmannen i fotboll, Emil Johansson, som ville vara med och sponsra Happy Walk.

Artig som jag är sa jag att detta var helt okej och förklarade lugnt och stillsamt för den gode Johansson hur man går till väga. Ögonblicket senare meddelade han så att sju friska kronor på km skulle tillfalla Happy Walk från honom! Galet, sjukt, roligt och allt sånt där annat göttigt!

Men, det roliga tar inte slut där eftersom Emil några timmar senare skickade meddelande till mig igen och förklarade att han ångrat sig...

Han vill skänka tio (10!) kronor per kilometer istället!

Emil, den stilige unge blonde mannen på fotot spelar numer fotboll i holländska Groningen. Nu hoppas vi att fler fotbollsproffs ska följa i hans spår och sponsra barnen i Phuket.

Tack, Emil, för ditt fantastiska bidrag!

Och som inte detta vore nog har även Joakim Fermby & Elin Hahne tillsammans valt att skänka 1 kr/km! Stort tack även till er!

Och imorgon, gott folk.

Imorgon börjar vandringen.

Helt plötsligt befinner vi oss 900 mil hemifrån i ett fuktigt, fantastiskt hett Bangkok. Gatorna vi befinner oss på är fortfarande torra och hotellet välkomnade oss med luftkonditionerade rum. Nya thainummer är fixade och jag skriver upp de längst ner i detta inlägg. Till allas vår förtjusning har vi äntligen fått insupa den efterlängtade thaimaten, och som vi gjorde det! Calle och Evelina slog på stort och inhandlade två maträtter. Nu sitter vi trötta efter en lång och mycket platsfattig flygresa och försöker få ihop allt inför den stundande promenaden. Vi tänker börja redan imorgon har vi bestämt, om det inte sker något alldeles för drastiskt. Säljarna nere på gatan försöker häva på oss resor runt Bangkok och då vi sagt att vi ska ner till Phuket vill de sälja billiga resor dit. När vi sedan försökt klargöra att vi faktiskt ska promenera hela vägen ner till Phuket så tror alla att vi är helt och hållet galna. Men det kanske vi är?

Utan att bli alltför långrandig tänkte jag bara slänga upp ett utdrag av bilder och filmer från det vi hittills hunnit med på dessa få timmar på resande fot. Det kommer bli en väldans massa bilder, filmer och minnen, det kan jag garantera!

Vi vill också passa på att tacka Hertz i Karlskoga som varit snälla och sponsrat oss med en bil upp till Arlanda samt en donation på 33öre/km och deltagare. Dessutom har Anders & Anna Björklund valt att skänka 1kr/km. Tack så mycket!

Våra nya thainummer får ni gärna använda flitigt och här kommer de:

Sofia: +66896745903

Sofie: +66896745917

Evelina: +66896745932

Christoffer: +66870548194

Calle: +66879870611

Bilder är på ingång!
/Sofia

Carina & Mikael Nord (50 öre/km), Roberth Andersson (33 öre/kilometer), Peter Sundh (1kr/km), Birgitta och Kenneth Nässlander (50öre/km)

Enjoy :)

Förutom att dagen innehållit massa nya underbara donatorer har den även fyllts med andra roligheter.

Vi har tex blivit filmade samt intervjuade av en dokumentärfilmare som just nu jobbar med en film som ska handla om Barnhemmet, Sussie och hennes historia. Där kommer eventuellt Happy Walk flikas in på ett hörn. Jätteroligt tycker vi!

Förutom filminspelande bjöd kvällen på en underbar middag med sällskap hemma hos familjen Bodin. Fantastisk god mat varvades med sjukt många och långa skratt.

Tack snälla Susanne och Elinor (Evelinas mamma och syster) för en grymt skön kväll! Nu kan vi knappt bli mer laddade för vår resa!

Mer tack kommer här, både i form av företag som privatpersoner. Vi börjar med företaget;

Stort tack till Osteopatcenter med Örjan Bohl i spetsen. Örjan skänker härliga 3 kr/km vilket vi gillar skarpt!

Har ni ont i rygg, nacke eller kanske huvud? Tveka då inte att klicka er vidare på länken ovan för att läsa mer om hans verksamhet. Eller vet ni vad? Ni får gärna klicka på länken även om ni inte har ont någonstans. Det är ett tips då ni där kan finna mycket intressant läsning om vår kropp och dess funktioner!

Återigen, stort tack Örjan!

Vi har så klart också ett gäng privatpersoner som varit vänliga att skänka pengar till Happy Walk. Dessa är:

Anna Lena Wollgård & Kjell Magnusson (50öre/km).

Klas Wollgård & Amanda Nyqvist (25öre/km).

Olle Wollgård & Karin Svedberg (25öre/km).

Lars & Anne-Louise Ilstam (50 öre/km).

Tack för att ni ger oss ännu mer bränsle på färden!

Dom kommande dagarna kan eventuellt innebära lite halvtaskig uppdatering här på bloggen då alla har en hel del att stå i. Men vi tar igen det så fort det bara går, var så säkra!

Nedan kan ni skoda ett par bilder från Osteopatcenter:

Idag hade vi besök från 2 härliga grabbar som åkt hela vägen från Skåne för att interjuva oss inför kommande projekt. Det håller ihop med en dokumentär som görs med barnhemmet och Sussie!

De kommer även vara nere på plats då vi går i mål lagomt till Jul :)

Mat och 3-rätters hemma hos familjen Bodin.

Fler bilder kommer upp i galleriet!

Dagarna springer iväg. Nu är det på dagen exakt en vecka kvar innan vi tar våra första steg i Bangkok.

De senaste dagarna har varit fantastiskt rika på donatorer. Vi tänkte sammanfatta dessa i detta inlägg.

Vi börjar med privatpersonerna.

Stort tack till följande:

Ulla-Britta & Lennart Wetterholm (50 öre/km)

Johanna Silfverhjelm (55 öre/km)

Elin Erngren & Robin Spåre (1 kr/km)

Camilla Jern & Tony Åhling (1 kr/km)

Monica och Tonny Pettersson (25 öre/km)

Peter Karlsson och Ann Fahlin (11 öre/km)

Ni är GRYMMA!

Men tro inte att det slutar där. Vi har även glädjen att presentera nya företag/organisationer som valt att donera pengar till Happy Walk.

Dessa är:

Bergslagsbild AB (2 kr/km), som även sponsrade oss med vår roll-up + annat material.

City-kliniken i Göteborg (2 kr/km).

Odd Fellow-logen nr 124 Alfred Nobel, Karlskoga (1 kr/km).

Som ni själva ser har det varit några riktigt roliga dagar för alla inblandade.

Ni ser vi fram mot några sista dagar i Sverige men framför allt avresa mot sydligare breddgrader!

Återigen, stort tack till alla underbara själar där ute i landet. Utan er, inget Happy Walk!

Hej hallå!

För några veckor sedan berättade vi om ett besök vi gjorde hos Degerfors Rotaryklubb. Ett givande möte där jag (Calle) och Christoffer presenterade vårt projekt för vissa av medlemmarna i klubben.

Nu kan vi berätta den härliga nyheten att Degerfors Rotaryklubb går ihop med Karlskoga Möckelns Bodhar Rotaryklubb för att tillsammans skänka fantastiska 1.55 kr/km.

Vill ni läsa mer om dessa två Rotaryklubbar rekomenderar jag att ni klickar er vidare på länkarna ovan!

Stort tack till ert samarbete!

Avslutningsvis vill vi i Happy Walk även tacka de senaste privatpersoner som åtagit sig att skänka pengar. Dessa är:

Pialill & Tony Ring från Karlskoga som skänker generösa 1 kr/km.

Samma summa skänker tillsammans Jakob Lindberg, Helena Malmquist, Henka Lindstedt och Christine Gauffin.

STORT TACK TILL ER!!!

//Calle

Jaha. Då var det mindre än en vecka kvar till avfärd. Vad säger man? Helt sjukt. Sjukt härligt alltså!

Ett lätt pirr börjar sakta men säkert infinna sig i min (Calle) kropp. Ett sådant där mysigt pirr som berättar att något skönt är på intågande i ens liv. För nu är det faktiskt dags. Eldprovet är här. Det är upp till bevis. Med andra ord; ge oss en väg att vandra på!

De senaste veckorna har varit ganska händelserika i vår lilla Happy Walkbubbla. Vi har varit på hockey, vi har visat upp oss i affärer, vi har varit med i radio (både Karlskoga & Örebro), vi har haft fest på stadens torg osv osv. Allt detta kan summeras med ordet succé! Detta eftersom vi fått sprida ordet om Happy Walk vidare till massa nya öron samtidigt som det resulterat i mer donerade pengar till barnhemmet! Hur bra som helst med andra ord.

Jag kom för övrigt just hem efter att fått träffa ett helt gäng medlemmar ur Odd Fellow när dom sammanträdde här i Karlskoga. För er som inte riktigt har koll på vilka Odd Fellow är får ni gärna gå in på deras hemsida (www.oddfellow.se) för att läsa mer. Det finns en väldigt stark koppling mellan Odd Fellow och det barnhem vi hjälper. Odd Fellow är en av huvudsponsorerna till barnhemmet och en stark bidragande orsak till att det existerar och kan så fortsätta göra.

Jag blev inbjuden för att dels prata om barnhemmet i sig och hur verksamheten fungerar men självklart även om höstens prövning i form av Happy Walk. Det var jättekul att få berätta om båda delarna samt visa en del bilder från barnhemmet.

Responsen var väldigt god bland deltagarna vilket så klart gjorde det hela ännu roligare. Som pricken över i:et startades en spontan insamling på plats vilket resulterade i 940 kr direkt till stiftlsen Happy Child (www.happychild.se).

Stort tack till Odd Fellow för att jag fick möjligheten att sprida ordet om Happy Walk vidare till er. Stort tack även för er donation!

Som avslutning vill jag även nämna de senaste privatpersoner som skänker pengar till Happy Walk:

Lisbeth & Christer Bergström skänker otroliga 3 kr/km.

Marie & Thomas Slepicka skänker härliga 50 öre/km.

Marcus Ericsson skänker fantastiska 55 öre/km.

GRYMT STORT TACK till er alla!

//Calle

Gårdagen var fullspäckad och underbar på alla vis!

På förmiddagen befann vi oss på Ica Maxi och bjöd på asiatisk mat och på kvällen hade vi med hjälp av Break Cafe och Bar en fantastisk kväll med mycket mingel och härliga människor.

Så Tack till er alla för att ni gjorde dagen och kvällen fulländad, och framförallt för att ni hjälper oss att ge barnen en bättre framtid!

Tjena hallå!

Vill egentligen bara slänga upp en flagga inför morgondagens fest som kommer hålla till på Break bar här i Karlskoga. Självklart är alla välkomna, så länge man uppfylld åldern 18 år.

Vi hoppas så klart på så många besökare som möjligt. Så ta med polarna om det så bara är för att komma in och säga hej i 10 minuter! Öppningstiden som gäller är 20.00. Stänger gör vi när siste man går antar jag? =)

Entré ligger på 50 svenska pickadoller som oavkortat går till stiftelsen Happy Child.

Det var allt för nu. Syns imorgon med ett glatt humör och några schysta danssteg i bagaget!

Heyyyy!

//Calle

En vanlig dag med Happy Walk Crewet!

Här kommer ett gäng utlovade bilder från "Super shopping kvällen" i Örebro från i Torsdags, där vi både sålde blommor, informerade ovetande människor om HappyWalk samt fick nya sponsorer.

Även lite bilder från morgonens projekt som innebar att besöka City Radion Karlskoga. Vi besökte Björn och pratade lite om Happy Walk och allt som det innebär. :)

Imorgon ska vi även besöka P4 Örebro Boulevard! Så slå på radion och lyssna :)


   

 

Igår var vi som bekant i Nobelhallen för att se Bofors IK ta sig an Borås. För dom flesta i publiken var detta kanske en helt vanlig seriematch. För oss fem i Happy Walk betydde matchen mer än så.

Då Bofors IK som vi tidigare berättat varit generösa nog att skänka 2 kr/åskådare just denna match betydde det att projektet fick in ca 3500 kr under eftermiddagen!

Publiksiffran var på ca 1400 personer, vilket med ganska enkel matematik blir till 2800 kr i donation. Tack vare att vi även hade två stora oljefat där man kunde slänga i en slant i förbifarten till vårt förfogande, tillkom ca 700 kr från dessa.

Stort tack till Bofors IK samt alla som kom för att kika på matchen! Hur slutade då den kan man undra?

BIK gick så klart segrande ur striden med siffrorna 4-3. Grattis!

Nedan följer bilder från både matchen samt shoppingkvällen i Örebro:

   

   

Idag har vi glädjen att presentera två nya sponsorer:

Ashtanga Yoga Karlskoga skänker 1kr/km

Gå in och kika på deras hemsida genom att klicka på namnet ovan.

Vår andra sponsor idag är Anette Book och Svante Persson skänker 1kr/km.

Tack fina ni :)

Idag är det hockey i nobelhallen kl 16.00 - Bofors - Borås!

Som ni kan läsa nedan kommer 2kr/person skänkas för alla som kommer och ser matchen!

Välkommna.

Igår under förmiddagen fick vi en rolig överraskning då vi kom in på vår Happy Walk grupp på Facebook. Vi hade nämligen blivit nominerade till Svenska Hjältar i Aftonbladet av min (eve) fina mamma Susanne Bodin.

Och sedan igår då den lades ut har den delats fantastiskt många ggr. Helt otroligt vad kul, jag blir så glad av alla er som är med oss och hjälper till med små till stora saker! Ni är fantastiska!

Har ni missat nomineringen, tryck här!

En annan sak som är rätt fantastisk är att vi åker om 15 dagar idag! :)

Den långa väntan är över och nu är det upp till bevis.

Trevlig helg allihopa :)

Vi har glädjen att meddela att Styletex AB i Karlskoga stöttar Happy Walk! Detta gör dom genom att skänka fantastiska 2 kr/km. Tack, tack och åter tack för ert bidrag!

För att läsa mer om Styletex och dess verksamhet, klicka här.

Vi vill även rikta stora tack till de senaste privatpersoner som valt att skänka pengar till Happy Walk. Och det är några stycken...

Torbjörn Gunnarsson med familj skänker 50 öre/km.

Yvonne & Carl-Henrik Herö skänker 1 kr/km.

Anne Hedenqvist med familjen Erik, Oliver 3 år samt Elliot 10mån skänker 55 öre/km.

STORA TACK till samtliga, ni är helt otroliga!!! =)

PS. Mer är på ingång, var så säkra...

Just det, bilder och text från gårdagskvällen i Mariebergs galleria kommer upp under dagen!

GPS galler, plåt smide. Där har ni det senaste företaget som valt att stötta Happy Walk med en slant! GPS i Karlskoga, med Gunnar Svensson i spetsen, skänker 1 kr/km vilket vi givetvis är mer än tacksamma för.

Läs mer om verksamheten på deras hemsida.

PS. Är ni i Örebro ikväll och har vägarna förbi Mariebergs galleria? Ta en sväng förbi Interflorabutiken! Där kan ni växla ett par ord med oss i Happy Walk samtidigt som ni köper en blomma eller två till er käraste. Väl mött!

Efter en helt magisk vecka i Portugal med sällskap av fantastiska människor, vin, stränder och värme är jag nu tillbaka i verkligheten igen. Det är nu 19 dagar kvar tills vi åker ner till Bangkok och dagarna kommer rulla på i en väldans fart har jag en känsla av. Det är mycket som händer nu på kort tid, och bara denna vecka är det ett par datum ni bör lägga på minnet:

Imorgon, torsdag 6/10, kommer vi att befinna oss i Mariebergs Galleria i Örebro på deras supershoppingkväll mellan 18-22. Vi skulle bli oerhört glada om ni ville komma förbi och prata lite med oss, bara vinka lite, ta en broschyr eller för all del skänka en liten slant i vår låda som kommer stå i vår monter. Vi kommer att stå utanför blomsteraffären Interflora.

På lördag 8/10 är det dags för Karlskogas stolthet på is, Bofors IK att möta Borås HC på hemmaplan i Nobelhallen kl 16. Bofors IK kommer skänka 2kr per åskådare, så desto fler ni är som tittar, desto mer pengar kommer gå till barnen. Vi kommer att stå ute på golvet i hallen vid deras stora insamlingstunnor som dagen till ära är tillägnade Happy Walk.

Ses vi där?

Till sist vi bara tacka Kerstin, Christer och Nathalie Israelsson från Karlskoga som vill skänka 1kr/km till Happy Walk. Tack snälla ni!

En liten hälsning från Portugal.
/Sofia